Rapport från Fort Europa

6/5-8/5, 2019, Bryssel  

EU är ingen utopi säger en rådgivare i kommunikation, this is a market place. EU ska säkra en konkurrensneutral marknad. EU-medborgaren ska alltid ha flera alternativ när den handlar.

Vi åker till Bryssel på journalistresa. EU betalar. Tre dagar i kommissionen och parlamentet. Kommissionärer och talespersoner ska prata med oss. Vi åker hit för att se om makten konkretiseras när vi befinner oss i korridorerna.

Vad ska man göra för att folk ska rösta? undrar politiker just nu. En undersökning som gjordes av Novus på uppdrag av Sveriges radio och SVT visade att bara hälften av svenskarna vet att det är EU-val i maj. Europeiska unionens makt är abstrakt. Den ligger långt bort, mentalt och fysiskt. Den är konkret också. Här tas beslut som står över medlemsstaternas lagar.

Det finns ingen utopi här. Bara murgröna och järn.

Det är vad de kallar, ett demokratiskt maskineri. Det som livnär sig på folkets ryggar och händer, ett bygge där det spökar i källaren. Hela liv som passerar, medan europa bygger “smart borders”. På Bryssels tunnelbana finns exakt samma spärrar som de i Stockholm.  

Bryssels stil: gamla koloniala hus och nya. Skyskrapor.

Vi går in i EU-kommissionens byggnad. Entrén består av spärr efter spärr. Folk har assistenter och passerkort. Kostym och lackade skor. Inte Margrethe Vestager. Hon har blommig klänning i sidentyg och hälsar på alla i rummet. Vi är kanske tjugo stycken. ”Inget slår ett första intryck”, säger Margrethe Vestager.

På väggen hänger konst. Den är oväntat ful, som att vi var i en nedläggningshotad kommunal anläggning och inte i maktens korridorer. En tavla föreställer en stor ros, en annan en suddig stadsbild uppifrån.

På en tavla står det: competition – of all human powers operating on the affairs of mankind, none is greater than that of competition.

Margrethe Vestager älskar också competition. Hon är EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor. Hon brukar fråga företag: “Hur ska vi undvika monopolet?”

Det är svårt att inte tänka genom den egna kroppen när man befinner sig på en plats som EU-parlamentet. Att antingen sväljas, knuffas ut eller bli en del av inredningen. Kommissionärens hand som hälsar oss välkomna är också en vägg. Någon annan, EU-statyn.

Den egna kroppen. På flygplatsen tränger sig en kvinnlig Aftonbladet-profil framför mig i den långa kön mot boardingen till Bryssel. Jag stod tyst och lärde mig namnen.

Flera talespersoner och tjänstemän påpekar att de liberala och goda krafterna måste bli bättre på att tala i känslornas språk. De högerextrema i Polen och Ungern vinner mark för att de vet vilket språk de ska använda och trycka på. Det är som att ingen vill kännas vid att Ungern och Polen är medlemsstater i EU, med spelutrymme och makt. Några frågar vad som händer med EU som helhet när högerextrema makter ska samsas med resten, ska de inte exkluderas? Ingen lucka åt spekulation, det är folket som röstat in partierna, så det är folket ( läs; de enskilda individerna) som får mota bort de från parlamentet. Ingen nämner de flyktingar som hålls inlåsta vid Ungerns gräns, svälten och förnedringen. Nato är mer intressant.

Ett svagt Europa kan också vara farligt, jag är hellre stark än svag, de säger; vi borde kämpa för Europa, leva för Europa.    

Här finns ingen riktig historia, bara ett vagt minne om att något riktigt hemskt en gång hände och om Europa inte höjer sin röst, kanske det hemska händer igen. Jag ringer min mamma och berättar om att EU planerar att stärka dess gränser.

“Europa har glömt hur det känns att lida”.

På eftermiddagen har Jean-Claude Juncker presskonferens. Det är inte helt tydligt vad den handlar om. Lite blandat om hans tid som ordförande för EU-kommissionen. Bakom honom lyser en tv-skärm med Eu-flaggan och texten: STRENGTH IN UNITY. Sarra blir bortknuffad från sin stol. En riktig journalist ska sitta där, säger dem.

“Ingen förstår England men alla förstår engelska”, säger Jean-Claude. Journalisterna skrattar ihjäl. En journalist vill ställa en fråga. Jean-Claude vet vad han heter och att det är hans födelsedag. Han börjar sjunga ja må han leva. Alla dör av garv. Sedan rundar han av med att prata om förmågan att vara världspolitiskt viktiga. Han har en förhoppning om globalt inflytande.

Jag tänker på känslor, hur de används i politik och vad för typ av känslor som finns i politiska beslut och varför. På den tredje och sista dagen får vi se en av de valkampanjfilmer EU gjort för att få folk att rösta. En tjänsteman i EUs presstjänst, säger att det är en fransman som regisserat filmen.

Känslor läcker ur EU. Filmen är ett kollage över barnafödande på olika platser i Europa. En barnröst gör voiceovern och talar om saker som ett barn inte borde tala om. “For every child born, there is another reason to shape the changing world around us, and make an even better future.”  

Barnet säger: make the boarders safe.

Barnet säger: fight terrorism.

Jag tänker på alla barn som är oönskade, de inlåsta på förvar runtom i Europa. Maskineriet går igen.

En kommissionär pratar om hur viktigt det är för folket att få känna att de har kontroll, över sina liv.

Minns någon valet -94? Hur någon, säkert många, sa att det var en bra idé för Sverige att gå med i EU?

Hur gamla var vi när det hände?

Även om vi inte gör något mer jobb under kommande halvår har Cecilia Malmström gjort mest för handeln i EU:s historia, säger en person som jobbar med handelsfrågor i kommissionen. Hon älskar verkligen frihandelsavtal och radar upp flera. “Kanada! Mercosur!”

Kina har börjat få allt mer makt över marknaden. “Det är helt enkelt inte schysst”, säger hon. Hon pratar om en spagettiskål fylld av bilaterala avtal. Hon säger att USA:s tullar på stål och aluminum ger henne en känsla av mafiosoutpressning.

En kvinna pratar om dedikationen som finns i kommissionen.

Det finns ett vi som återupprepas här.

en union som beskrivs som oslagbar.

gränser som ska skyddas.

beslut som ska framhävas.

Varje gång någon frågar om de har makt skakar de på huvudet och hänvisar till medlemsstaterna.

Rummet vi sitter i har stora fönster, bås avsedda för tolkar, mikrofoner att prata i. På fyra stora skärmar visas en reklamvideo för Frontex. Eller European border and coast guard agency, som det ska heta nu. Det är väl ett bättre namn än Frontex, om man vill undvika att folk ska tänka på det som en överstatlig polisstyrka. Videoklippet stoltserar med hur snabbt de tog beslutet om att tiotusen nya gränsvakter ska tillsättas. Det tog bara ett halvår att bestämma, tydligen.

The agency will have real powers to support the member states.

It’s own ships, planes and vehicles.

I slutet av filmen radar gränsvakterna upp sig med vakthundar. Vi lyssnar på en talesperson för migration. Hon pratar om att färre flyktingar kommer in i EU nu, säger att de är bättre på att samarbeta med sina partners utanför unionen. Hon säger att kommissionens mål är att folk inte ska lämna Libyen överhuvudtaget. “Det handlar inte om att ha militärer vid gränserna”. Någon frågar vad de tänker om alla som dör i Medelhavet.

“Det är väldigt sorgligt”, säger talespersonen.