Politik

Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten

Inatt kom det preliminära valresultatet: fascisterna vann. Elina Pahnke skriver om känslorna dagen efter mardrömsvalet.

En abstrakt bild av ett ansikte, som i mosaik.
Bild: Jesper Forsberg Landin

Visst hade jag kunnat klä sorgen över fascisternas framfart i olika vackra ord. 

Istället vill jag säga detta:

Jag hatar er. 

Jag hatar er med energin av en återuppstånden kärnkraftsreaktor. 

Jag hatar er med styrkan i Ulf Kristerssons vadmuskler. 

Jag hatar er med samma brådska som ni flyttar era vita ungar från områden där rasifierade ungar bor. 

Jag hatar er som Irene Svenonius hatar förstföderskor. 

Jag hatar er. 

Visst hade jag kunnat sträcka ut en hand till de identitetskrisande liberaler som vaknar med en lätt baksmälla. 

Istället vill jag säga detta: 

Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten. 

Jag glömmer aldrig tv-sändningen från Liberalernas valvaka där ni stod och firade att ni möjliggjort en fascistisk regering, dansande med Pride-flaggor i era händer.

Jag glömmer aldrig att det bara var ett par timmar innan SD-profilen Rebecka Fallenkvist utropade Nordiska motståndsrörelsens stridsrop: “Hell seger!” 

Jag glömmer inte heller att ni redan samma kväll tjänade pengar på att slicka fascisternas stövlar, när skolkoncernen Academia rusade på börsen efter det preliminära valresultatet. 

Era ungar kommer inte bli rasprofilerade, utvisade och utförsäkrade.

Ni kommer befinna er på behörigt avstånd i en privatskola, och glatt plocka ut folkets skattepengar som en för tidig julbonus för att ni lydigt böjde er för fascisterna. 

Jag hade kunnat säga att jag hoppades på ett annat valresultat. 

Istället vill jag tydliggöra detta:

Inget parti ställde sig upp efter fascisternas seger och sa att de var antifascister. 

Om ni undrar hur fascisterna kunde vinna, utan att någonsin kalla dem för just det, så har ni svaret där. 

Ni borde hata dem med den brinnande vreden i klimatkrisens uppeldade skogar.

Men ni var upptagna med att snällt släcka deras bränder. 

Jag hade kunnat vädja till er. 

Istället vill jag säga detta: 

Vi brinner. 

Den elden kan ni aldrig släcka.

Etiketter:


Fortsätt läsa

Politik: Integritet

I veckans podd funderar Elina Pahnke och Silas Aliki på om huruvida vi har någon integritet överhuvudtaget idag. Staten vet allt mer om oss – och lagstiftar ständigt för att samla in ännu mer information. Samtidigt håller vi hemligt om sådant som vi borde hjälpas åt med. Varför är det just i mellanmänskliga relationer vi är […]

Läs mer

Politik: Expertsamhället

I veckans avsnitt är Jesper och Elina experter på experter. Jesper djupdyker i idén om “post-truth” och förklarar varför politiker plötsligt blev så intresserade av sanning.Elina pratar om experterna i medier, som plötsligt kan förflytta sitt expertområde och anses vara kunniga inom lite allt möjligt; trans, folkbildning, brott… Trots att alla vill ha experter verkar […]

Läs mer

Politik: Reproduktion

Självaste socialministern, kristdemokraten Jakob Forssmed, har sökt Elina Pahnke! Ett lite märkligt telefonsamtal med honom senare, där han ber henne om en grej, får Elina att dyka ner i synen på vad barn är till för egentligen. Silas Aliki hjälper till att processa det hela och går igenom hur Sverige reglerar reproduktionen idag. Dessutom: högläsning […]

Läs mer