Politik

Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten

Inatt kom det preliminära valresultatet: fascisterna vann. Elina Pahnke skriver om känslorna dagen efter mardrömsvalet.

En abstrakt bild av ett ansikte, som i mosaik.
Bild: Jesper Forsberg Landin

Visst hade jag kunnat klä sorgen över fascisternas framfart i olika vackra ord. 

Istället vill jag säga detta:

Jag hatar er. 

Jag hatar er med energin av en återuppstånden kärnkraftsreaktor. 

Jag hatar er med styrkan i Ulf Kristerssons vadmuskler. 

Jag hatar er med samma brådska som ni flyttar era vita ungar från områden där rasifierade ungar bor. 

Jag hatar er som Irene Svenonius hatar förstföderskor. 

Jag hatar er. 

Visst hade jag kunnat sträcka ut en hand till de identitetskrisande liberaler som vaknar med en lätt baksmälla. 

Istället vill jag säga detta: 

Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten. 

Jag glömmer aldrig tv-sändningen från Liberalernas valvaka där ni stod och firade att ni möjliggjort en fascistisk regering, dansande med Pride-flaggor i era händer.

Jag glömmer aldrig att det bara var ett par timmar innan SD-profilen Rebecka Fallenkvist utropade Nordiska motståndsrörelsens stridsrop: “Hell seger!” 

Jag glömmer inte heller att ni redan samma kväll tjänade pengar på att slicka fascisternas stövlar, när skolkoncernen Academia rusade på börsen efter det preliminära valresultatet. 

Era ungar kommer inte bli rasprofilerade, utvisade och utförsäkrade.

Ni kommer befinna er på behörigt avstånd i en privatskola, och glatt plocka ut folkets skattepengar som en för tidig julbonus för att ni lydigt böjde er för fascisterna. 

Jag hade kunnat säga att jag hoppades på ett annat valresultat. 

Istället vill jag tydliggöra detta:

Inget parti ställde sig upp efter fascisternas seger och sa att de var antifascister. 

Om ni undrar hur fascisterna kunde vinna, utan att någonsin kalla dem för just det, så har ni svaret där. 

Ni borde hata dem med den brinnande vreden i klimatkrisens uppeldade skogar.

Men ni var upptagna med att snällt släcka deras bränder. 

Jag hade kunnat vädja till er. 

Istället vill jag säga detta: 

Vi brinner. 

Den elden kan ni aldrig släcka.

Etiketter:


Fortsätt läsa

Politik: Positiv särbehandling av rika & Ulfs dröm om barnfängelser

Statsminister Ulf Kristersson drömmer om att ta Sverige tillbaka till medeltiden och vill införa barnfängelser. Hanna Stenman undersöker vad det egentligen betyder när Sveriges statsminister säger att barn bör straffas som vuxna. Högerns politik bör benämnas för vad det är tycker Mireya Echeverría Quezada och har därför gjort en lista på hur rika och vita […]

Läs mer

Politik: Tidöregeringens chockdoktrin explained

Silas Aliki förklarar något igen! Denna gång chockdoktrinen och undantagstillståndet kopplat till den politik Tidöregeringen genomför just nu. Vad innebär alla presskonferenser? Hur hänger repressiva lagar ihop med högerns ekonomiska politik? Och varför ligger en chilenare bakom allt bra? Mireya Echeverria Quezada har som vanligt konsumerat TV, radio och tidningar och är inte förtjust i […]

Läs mer

Politik: Kontext om Palestina

Hanna Stenman har tänkt på bilder. Kanske som många andra har gjort dom senaste veckorna. Tusentals bilder över döda människor, direktrapporteringar över folks död och hur bilder väver en berättelse av en konflikt och ett ockupationskrig.  Vad händer med våra reaktioner och känslor i relation till hur vi konsumerar bilder av kriget i Palestina? Silas Aliki […]

Läs mer