Vad är det som ligger i vinden? Ett svagt ylande, en kvävd snyftning, ett tystat utrop. Kan det vara en besviken medlem ur överklassen? Det händer inte ofta – planeterna måste stå på rad, polstjärnan vila i kräftans hus – men ibland kan en borgare uttrycka känslor av upprördhet, förtvivlan eller sorg i offentligheten.
Oftast av genuint hilarious anledningar. Nu vill jag dela med mig av mina fem favoritanledningar till att borgare har vridit sina händer, slitit sitt hår och gråtit ut i medier. Kanske kommer ni att ömma för dem! Men förmodligen inte. For: they suck.
Theresa May – som regerade under Windrushskandalen, då folk från de gamla brittiska kolonierna i Karibien plötsligt fick höra att de skulle skickas tillbaka till sina ursprungsländer – kunde inte fälla en enda tår när folk brändes till döds i höghuset Grenfell.
Men när hon skulle avgå som premiärminister kände hon plötsligt någonting. Det kittlade i halsen. Det här var inte rättvist. Okej, så hon hade uppmuntrat till en så kallad fientlig miljö mot asylsökande, och det där med Grenfell var kanske inte så snyggt hanterat, men hon hade väl ändå gjort sitt bästa?! Tårarna rann. På något sätt, i någon värld, var det ändå lite väl hårt att hennes eftermäle bestod av lustiga memes om hur stelt hon går. Hon var så mycket mer! Till exempel en rasist.
Lyxeventet Fyre Festival var en katastrof för överklassen. Så till den grad att folk började spekulera i om en av hjärnorna bakom förödelsen, rapparen Ja Rule, i hemlighet var en revolutionär kommunist som medvetet lade krokben för borgarna. ”I’m real”, indeed. Vad hände? I korthet: tonåriga miljonärer anländer till en ö i tron om att de ska få festa med en Kardashian, haffa under Major Lazer och njuta av skrovmål under stjärnhimlen. Men tälten är skraltiga, maten knapp, och snart förvandlas det hela till Flugornas herre möter Hieronymus Bosch. Rika, vita ungdomar pissar på varandras madrasser, offrar ostmackor för vattenflaskor, och rider baklänges på grisar. (Eller var det Bosch?) I alla fall: plötsligt insåg man att allt snack om människans inneboende själviskhet i själva verket utgick från en väldigt specifik, och väldigt speciell, klass. Vem pissar ner någons tält? Vem gör ens så?
De rika. De rika gör så. Så fort de får chansen kissar de.
När Alliansen dog satt jag och undersökte Ulf Kristersson och Ebba Busch Thors ansikten. Såg jag spår av tårar? Till min stora besvikelse: nope. Men jag är villig att satsa pengar på att några MUF:are grät över sin gravöl den kvällen. Och det värmer mitt kalla, kalla hjärta.
Den republikanska politikern Randy Weber bad i ett passionerat tal Gud att förlåta det amerikanska folket för att de tio budorden inte fanns på planscher i skolan, typ. Redan i början av bönen kan man uppfatta ett visst darr på rösten, men när samkönade äktenskap kommer upp börjar han på riktigt kämpa mot tårarna. Man kan ju undra: who hurt you? Vem lämnade honom för att ingå i ett samkönat äktenskap med en sexig trapetsartist?
…bonus:
Den gråter de fortfarande över.
Mina vänner, jag minns det som igår. Jag hade en dålig dag. Jag satt på jobbet. Jag scrollade genom min feed. Plötsligt såg jag det: det roligaste jag någonsin, utan tvekan, hade sett. Den brittiske finansministern George Osborne med en ensam tår rullande nedför sin kind. För att Margaret Thatcher hade dött. George Osborne, som blev utbuad under Paralympics på grund av regeringens nedskärningar, grät. George Osborne, som mest liknar djävulsbarnet Damien från filmen The Omen som medelålders whiskeykännare, grinade öppet. George Osborne, som jag tänkte hade max en känsla – skadeglädje – bölade. För att Margaret Thatcher hade dött. Inte konstigt att George Osborne sörjer henne, tänkte jag. Hon måste ha satt en standard för hur effektivt och snabbt man som konservativ politiker kunde förstöra folks liv. Han kände väl: Det här kan jag aldrig leva upp till. Men han gjorde sitt bästa, den där George.
Den republikanska politikern Randy Weber bad i ett passionerat tal Gud att förlåta det amerikanska folket för att de tio budorden inte fanns på planscher i skolan, typ. Redan i början av bönen kan man uppfatta ett visst darr på rösten, men när samkönade äktenskap kommer upp börjar han på riktigt kämpa mot tårarna. Man kan ju undra: who hurt you? Vem lämnade honom för att ingå i ett samkönat äktenskap med en sexig trapetsartist?
…bonus:
Den gråter de fortfarande över.
Swisha till:
Tidöpartiernas regeringstid har präglats av presskonferenser. Flera gånger i månaden kablas bilder ut där regeringen och Sverigedemokraterna står bakom skyltar med texten ”Regeringen” för att annonsera att ytterligare en utredning har tillsatts. Ofta har det handlat om att något av förslagen i Tidöavtalet, om fler straff och färre uppehållstillstånd, nu är på väg att genomföras. […]
11 september 2023. 50 år har gått sedan militärkuppen i Chile. I det här specialavsnittet pratar Kontexts medarbetare, Mireya Echeverria Quezada och Lizette Romero Niknami om att ärva kamp och sorg.
Poeten Valentina Cuevas diktar om den elfte september 1973, om berättandet, drömmarna och kampen.
