Samtidigt som det över hela världen mobiliseras för levbara svarta liv tar vita feministiska profiler, som tidigare utrikesministern Margot Wallström och Harry Potter-författaren JK Rowling, ton och attackerar transrörelsen.
Kontext politiska redaktör Silas Aliki förklarar varför.
De senaste veckorna har #blacklivesmatter återigen diskuterats världen över, efter att ytterligare en svart amerikan, George Floyd, dödats av polisen. Efterhand har frågan om vilka liv som egentligen räknas lyfts bredare, och samtal om ordningsmaktens rasprofilering har sammankopplats med antisvart diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden, den dödliga europeiska migrationspolitiken, med mera.
Det kan därför, mitt i en global mobilisering för levbara svarta liv, tyckas som om den brittiska författaren till Harry Potterböckerna, JK Rowlings, transfientliga twittrande i veckan är otajmat och irrelevant. Att den svenska före detta utrikesministern Margot Wallström, som också varit FN:s särskilda rapportör mot sexuellt våld, plockade upp frågan, och delade en artikel från ett ”genuskritiskt” forum till stöd för Rowling, är, tyvärr, inte heller särskilt förvånande. Inte heller att Wallström följde upp kritiken hon fick med att beskriva transfrågor som ”teoretiserande och identitetspolitik”.
Rasmässigt underlägsna koloniserade folk, menade rasbiologerna, hade ofta många olika former för att uttrycka kön, vilket enligt den rasbiologiska läran alltså var ett tydligt uttryck för deras underlägsenhet.
Silas Aliki
Att transfientliga frågeställningar plockas upp samtidigt som världen reser sig mot antisvart rasism är nämligen, som transaktivisten och poeten Alok Vaid-Menon uttryckte på sitt instagramkonto i veckan, inte ett missförstånd, utan ytterligare ett uttryck för vit överhöghet. Vaid-Menon skriver i sitt inlägg om hur ett viktigt inslag i konstruktionen av vithet som rasligt överlägsen var att argumentera för att bara vita människor kunde uppnå en binär könsuppdelning. Rasmässigt underlägsna koloniserade folk, menade rasbiologerna, hade ofta många olika former för att uttrycka kön, vilket enligt den rasbiologiska läran alltså var ett tydligt uttryck för deras underlägsenhet. Könsbinaritet, skriver Vaid-Menon, var ett civilisationstecken som vita människor åstadkommit. Hen beskriver också hur vita kvinnor, i syfte att förstärka vithet som maktposition, på grund av detta tilldelats uppgiften att lägga tid på att se ut och föra sig mycket annorlunda än vita män, för att förstärka den illusion av könsbinaritet som skulle ge vitheten ytterligare ett redskap för förtryck.
Rasismen och transfientligheten har en lång och sammanlänkad rashistoria
Silas Aliki
Mot den bakgrunden är det alltså lättare att förstå varför vita feminister som Rowling och Wallström, med många fler, väljer just den tidpunkt då världen organiserar sig för svarta personers livsvillkor till att föra fram transfientliga ståndpunkter. Det är särskilt sorgligt eftersom många aktivister inom Black Lives Matter-rörelsen ofta lyft att en av de absolut mest våldsutsatta grupperna i USA är svarta transkvinnor – bara under 2019 registrerades minst 26 mord på transpersoner i landet, där majoriteten var svarta kvinnor. Bara den senaste veckan har två svarta transkvinnor, Dominique Fells och Riah Milton, förlorat sina liv på grund av dödligt våld. Alla vi som är investerade i en annan värld måste därför minnas att rasismen och transfientligheten har en lång och sammanlänkad rashistoria, och att vi bara blir starkare av att organisera oss med den utgångspunkten. Black Lives Matter, Black Trans Lives Matter.
Silas Aliki är jurist på Folkets juristbyrå och Kontexts ena politiska redaktör.
Swisha till:
Den här dikten låter sig inte skrivas Kanske för att det är jag som skriver den Kanske för att det inte är du som skriver den Kanske för att stumheten är för stor Och det inte går att skriva sig ut ur den Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är […]
Den palestinsk-franska författaren Karim Kattan skulle nyligen hålla en presentation på en konferens. Han ombads att inte nämna Palestina. I den här essän reflekterar han över vad uppmaningen egentligen betyder.
Poeten Judith Kiros såg, en nu raderad, tweet av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och skrev denna dikt.