Åsa Linderborgs kroppsrecensioner

Instagramprofilen Henrik Wahlström startade sin karriär med att belysa 90-talets stora nationalsport: Att kommentera och disciplinera kvinnors kroppar. Under hashtaggen #tjejtidningsparaden har han i inlägg efter inlägg visat hur svenska tjejtidningar excellerade i att på detaljnivå belysa olika fysiska brister. Mycket av det som publicerades då framstår idag som så grovt att det är svårt att ta in att det bara är ett par decennier bort.

Den före detta kulturchefen Åsa Linderborg har dock tagit praktiken till heders igen. I en text med rubriken ”Jag vill inte dela duschrum med Ibi-Pippi” brer hon ut sig om vilka kvinnor hon kan tänka sig att dela duschrum med. Den danska konstnären Ibi-Pippi Orup Hedegaard hör inte till dem. Hedegaard hängs ut med namn och bild och Linderborg spekulerar i hur hennes underliv kan tänkas se ut.

I en uppföljande text räknar Linderborg upp andra transkvinnor som hon hellre är naken tillsammans med. Författaren och före detta underrättelseanalytikern Chelsea Manning, går bra, lika så skådespelaren och journalisten Aleksa Lundberg.

 Varför? För att deras kroppar ”kommunicerar något” som Linderborg ”måste ta på allvar”.

Det är lätt att misstänka att Linderborg stirrat på deras bröst. Något hon inte är ensam om att känna sig tvungen att göra för att låta vissa röra sig fritt i det offentliga rummet.

I Tyskland har det i dagarna surrat av rykten. Landet har i många år varit på väg att införa en könstillhörighetslag som bygger på självbestämmande, där det är individen själv som får välja vilken könsmarkering staten ska registrera i deras folkbokföring. Det finns tre olika alternativ att välja mellan, men att byta från det ena till det andra är en process som, i likhet med den svenska, är både lång och kostsam. Precis som vår kräver den läkarintyg och ansökningsavgifter, och kan ta åratal. För några veckor sedan rapporterade tyska tidningar att den styrande koalitionen kommit överens om ett förslag som skulle läggas fram runt påsk. Det ska i huvudsak innehålla rätten att bestämma själv, men med ett undantag: Privata företag ska fortsatt förbehållas rätten att neka personer inträde till ”skyddade utrymmen”, oavsett könsmarkering i passet. Förslaget har tolkats som att varje privat anläggning som har omklädningsrum, bastur eller enkönade toaletter har rätt att neka personer tillträde till de här utrymmena, helt enkelt baserat på hur de ser ut. Med andra ord, ser du inte tillräckligt feminin ut, kan du nekas byta om. Badvakter, receptionister och kvinnor som Linderborg ska med gemensamma krafter och okulärbesiktningar fortsätta vakta de ”skyddade utrymmena.”

Historikern Susan Stryker skrev redan år 2008, i sin bok Transgender History, att ”eftersom de flesta människor har stora svårigheter att identifiera en annan persons mänsklighet om de inte kan identifiera personens könstillhörighet, kan den könsöverskridande personen väcka en känsla av monstruositet i andra, eller en upplevd förlust av mänsklighet”.

Att såväl Åsa Linderborg som tyska staten tycker att det är rimligt att granska vissa kroppar för att avgöra om de har rätt till privatliv och trygghet, är ett ledsamt tecken på att Strykers tes är lika giltig idag. Det är sorgligt att se att det ges plats i Sveriges största tidning.

Silas Aliki är redaktör på Kontext

Etiketter: Analys