Livet

Var är de feministiska bögarna?

Många har genom åren betonat de nära kopplingarna mellan feminismen och HBTQI-kampen. Men var hamnar cis-bögarna i allt detta? Kontexts medarbetare Samuel Girma och Erik Gunnarsson chattar om bögar och feminism.

Tja Erik!

Hej Samuel!

Du och jag är ju bögar båda två… lol

Så är det!

Känner du några cisbögar som också identifierar sig som feminister?

Absolut ja, men alldeles för få känns det som, tyvärr. Du?

Samma här, har tidigare tagit för givet att cisbögar skulle identifiera sig som feminister, men har lärt mig genom åren att så är inte fallet.

Verkligen!

När skulle du säga att du liksom identifierade dig eller, hur ska en säga, visste att du var feminist?

Bra fråga. Feminist är väl nånting man kämpar för att "bli" hela tiden, men började nog under gymnasiet för mig, strax innan jag “kom ut” som bög. Läste feministiska serietecknare och började diskutera jämställdhet och genus och så. I efterhand kan man nog säga att jag “kom ut” som bög och feminist ungefär samtidigt.

Fett ju! Typ samma här men var nog feminist först innan jag kom ut som bög, och tror jag vet varför. Feministiska miljöer tillät mig att vara mig själv fullt ut. Men hade också förstås läst en del texter, framför allt svarta feminister, och började fatta maktstrukturer.

Grymt! Feministiska miljöer är ju otroliga på det viset. Tråkigt bara att inte särskilt många bögar verka hitta dit. Varför tror du att bögar så ofta är skeptiska till feminismen?

Lol. Men alltså cisbögar kan ju va sämst. Blir typ fett besviken på bögar jämt för att jag förväntar mig mer. Har vid flera tillfällen velat skrika ut á la Tyra Banks “I was rooting for you”. Men tror att män generellt inte tar ansvar för maktstrukturer. Det är liksom andra som ska fixa det hela tiden. Ska ge ett par exempel.

Haha, ellerhur! Shoot!

Det är cismän generellt som bidrar till att upprätthålla patriarkatet och ojämställdheten, visst?  Basic matte, 1+1. Män, däribland bögar, gynnas av ett ojämställt samhälle. Och så fort män engagerar sig i vad som borde vara självklart är det som att vi får guldstjärnor för närvaro. Lol. Nästan alla demos, samtal, föreläsningar, engagemang gällande (o)jämställdhet och sociala orättvisor görs av kvinnor, icke-binära och transpersoner. Och det är fan ett grovt arbete. Förstår du hur jag menar?

Yes! Men sen det där med att cisbögar gynnas av sexism, det stämmer ju såklart att män i patriarkatet har fördelar i jämförelse med kvinnor och icke-binära. Men det beror ju också på hur väl man lever upp till ett visst mansideal. Visst, heterosexualitet är en del av det idealet, och där faller vi bögar utanför – vissa drabbas hårt av det, andra inte. Men idealet handlar också om annat: maskulinitet, muskler, vithet, att äga, att tjäna pengar (!) osv. Vad händer med alla som faller utanför där?

Sen apropå demonstrationer och politisk kamp är det ju intressant att titta på vilka bögar historiskt som stod på barrikaderna för gaykampen – ofta de feminina killarna på olika sätt, som inte kunde gömma sig, som inte hade något annat val än att kämpa och som kanske ofta också var fattiga eller utsattes för rasism. Det var dom som tillsammans med flator och transpersoner tog upp queerkampen en gång i tiden. Harry Hay, Pedro Lemebel, James Baldwin, Jean Genet, Mario Mieli, för att vara jobbig och name-droppa. Eller Röda bögar och Bögjävlar-gänget här i Sverige. De “maskulina” bögarna brydde sig sällan på samma sätt. De kunde leva sina torra liv i kostym och sen knulla lite vid sidan av sina hetero-äktenskap. Gay Liberation och sånt var aldrig deras kamp.

Ja, men jag är liksom fett less och kommer aldrig be och böna andra bögar att vara politiska. Det har gått så lång tid, så många debatter, kamper och förändringar som har ägt rum och ändå saknas många bögar i den politiska kampen. Tänker på när vi fick könsneutral äktenskapsbalk, typ det kändes som ett slutligt mål för många. Hur många bögar har stått vid transpersoners sida i deras kamp efter det? Märker också i dejtingsammanhang eller i sociala sammanhang hur bögar kan lyckas vara apolitiska. Men det är något vi har råd med tror jag. Vita cisbögar mer än andra.

Mmmm! Äktenskapet var verkligen slutmålet för många, och det är så ledsamt. Tänk bara på alla feminister, gayaktivister och vänstergrupper tidigare under 1900-talet som kämpade MOT äktenskapet som en patriarkal och kapitalistisk institution, som hade en analys av hur äktenskapet gödde våld mot kvinnor osv osv. Nu känns det som att den kritiken har försvunnit nästan helt och hållet. Det är en seger för konservatismen kan man nog säga.

Så varför slutade man att kritisera äktenskapet, tror du?

Jag tror att man kan sammanfatta det som hände ungefär såhär: när aids kom på 80-talet så tvingades staten och hela samhället för första gången att förhålla sig till de homosexuella, men det tvingade också många bögar att komma ut för första gången, på gott och ont. Det var först då – och med de bögarna inte minst – som äktenskapet blev en paradfråga för hela gayrörelsen. Att låta homosexuella ingå äktenskap framstod som en lagom kompromiss. Det utmanade inte samhället i grunden. På så vis var äktenskapet en lösning som den heteronormativa makten – staten och majoritetssamhället – i slutändan kunde “tolerera.” Samtidigt som de mer radikala perspektiven och målsättningarna föll i glömska. Istället kom kraven på familjebildning och adoption, som inte heller direkt utmanar den heteronormativa sociala ordningen, och nu senast surrogatföräldraskap. Alltså what?

I KNOW! Blir så lack lack lack lack! Lol. I USA och flera andra länder blev det ju också en stor fråga att homosexuella skulle få strida inom militären. JAG VILL FÖRTYDLIGA att krig blir inte mer ok bara för du dör i händerna på en gay soldat. WTF!! Alltså det jag stör mig fett mycket på är bögars syn, eller snarare bristande analys kring surrogatföräldraskap. Det är liksom en kroppspolitik som bara filtreras igenom i vårt community helt okommenterat. Har du tänkt på det?

Oh ja! Mycket sånt nu. Såhär: även om barnlängtan som samhällsnorm borde ifrågasättas mer, så förstår jag att även bögar ibland kan vara intresserade av att få barn och så – men på vilka villkor? Ska våra familjeformer verkligen vara beroende av att kvinnor utnyttjas som inom surrogatindustrin? Och i det här fallet nästan alltid fattiga kvinnor, i länder som är eller har varit exploaterade under kolonialism och imperalism. Så fucked up.

100% att vi kan/ska kunna ha familjer och barn! Men jag saknar queerheten i det hela, dvs ett normkritiskt sätt att bilda familjer på, men det känns som det målet är det enda bögar har i sikte. Inte tillvägagångssättet. Men sen hänger ju allt ihop. Det är en kapitalistisk approach, där kroppen är en del av marknaden.

Precis så! Kapitalismen överhuvudtaget har ju lyckats framställa sig som gaysens räddning. ”Pink money” och allt sånt.

Men ja, håller med dig apropå att kroppen blir en handelsvara. Så fungerar det ju förresten också vad gäller adoptioner, som bögar länge har kämpat för att ta del av. Men vad handlar adoption om egentligen? Många adoptionskritiker har ju på senare år lyft fram inte bara de grava missförhållanden som råder inom adoptionsindustrin världen över. Det har också påpekats att den transnationella adoptionen i sig bygger på och förstärker redan enorma globala orättvisor. Tyvärr blir den viktiga kritiken nästan alltid som bortblåst så fort det kommer till homosexuellas ”rätt” att adoptera och det är inte ok. Då tror jag hellre på en queer bögkamp som bygger koalitioner mot exempelvis adoptionsindustrins och surrogatindustrins exploatering.

En annan grej som jag har tänkt på kring bögar och feminism är också hur sällan bögar pratar feminism med varandra. Eller andra kamper för den delen. Det är lika fascinerande varje gång att observera. Jag kanske är en hater men va fan. Det är liksom en kamp i sig att föra en semipolitisk diskussion med bögar i grupp och jag tror det hänger ihop med ett icke-ansvarstagande för det politiska som påverkar alla, särskilt de mest utsatta i vårt community, som transpersoner.

True story. Då har jag ändå umgåtts en del med bögar i grupp och det är verkligen fint, men näe, det blir sällan några diskussioner om patriarkatet eller kapitalismen (vilket kanske också säger nåt om mig och mitt medelklass-liv...). Dock vill jag påpeka att även slentrianmässiga diskussioner om jobb, utbildning eller semesterplaner alltid är politiska på sitt sätt. Att såna samtal framstår som “opolitiska” är ju i sig resultatet av en viss politik, alltså hint hint: liberalismen. Så egentligen vet jag inte om jag efterfrågar “mer politik,” bara nånting mer vänster än typ fuck SD och fuck Trump – the bare minimum liksom. I och för sig, nu behövs väl det också till viss del. Det finns ju faktiskt bögar som röstar på SD – eller Twinks4Trump i USA som blev uppmärksammade häromåret. Loool!

LOOOOL! TOPS AND BOTTOMS UNITED for Trump. Skoja! Men älskar ju att hänga i bögiga sammanhang och böga runt men söker en mer solidarisk bögcommunity. Det är fan inte för mycket att begära.

Hahaa, YES! Håller med. På tal om bottom och tops så såg jag ett fint plakat nyligen, den här:

Men ja, så fint, tror verkligen på ett mer solidariskt bögcommunity, som en del av ett större feministiskt queer-sammanhang. Därför jag gillar typ Reclaim Pride och Revolutionär Pride och flera andra såna alternativ.

LOL! Jag dör av plakatet!  Finns inget som kan krossas som när bottoms och tops kommer samman.

HAHAH, för att inte glömma alla vers! PUNKT SLUT!


Samuel Girma och Erik Gunnarsson sitter båda i Kontexts redaktion.


Fortsätt läsa

Missommar med My Palm

"Trista dejter, hemska one-night-stands och ohälsosamma kk-relationer." Om det skriver serietecknaren My Palm i självbiografiska Festens charmigaste tjej från 2018. Nu pratar hon…

Læs mere

Sommarlovsbrev från den svensk-etiopiska arbetarklassen

I en serie sommarlovsbrev undersöker vi platser, somrar och barndomar bortom den nationalromantiska Bullerby-idyllen. Tidigare brev från Jenny Nguyen och Nioosha Shams följs den…

Læs mere

Missommar med Nika Abiri

I Missommar med Kontext fortsätter vi under sommaren att lyfta berättelser om misslyckanden och uteblivna framgångssagor. I veckans program pratar Nika Abiri om misslyckanden kopplat…

Læs mere