Horoskop: Nymånen i Stenbocken

Nytt år, nya sår

Ett nytt år, ett nytt sår. 2021 slutar slagen komma, men vi är fortfarande ömma, som efter en lång bergsbestigning, eller nedstigning, med skavsår. Under januaris första hälft är det svårt att vara sig själv, vara på topp, för jag:et är splittrat. New year new me new world – inte alls, det är gamla rester och ruiner vi ärver, och vad gör man med dem? 2020 blev ett år av ständiga hot och insättande av konstgjord andning såväl som nya coping-mekanismer. Nu börjar en viss typ av astrologiskt lugn lägga sig, ett där vi tydligare ser vad som gäller, och genast tornar istället ett mer envist orosmoln upp sig. Och här ligger det politiska spelet som är dropbacken för årets första, oskyldiga nymåne i Stenbocken. Jag ser tre krafter i triangeldramat som väntar: den djupt transformerande nymånen i Stenbocken (“vi behöver verkligen strukturera upp den här förändringen”), ett härjande otyg i Mars och Uranus som möts upp i Oxen (“kaos är granne med gud, låt oss väcka hen”) och ett diplomatiskt förnuftsspel mellan Jupiter och Saturnus i Vattumannen (“vi måste verkligen ändra de här lagarna – för framtidens skull”). 

Jag vaknar mitt i natten klockan 3 på minuten varje natt. Ordet jag ser framför mig är URGENCY. Varje morgon försöker jag översätta det, och varje morgon är jag missnöjd. Brådskande. Rasande. Rusande. Inget känns rätt. Astrologer världen över försöker i poddar och blogginlägg lugnt förklara att början på 2021 blir minst sagt jobbig. Att januari riskerar bli en utdragen, plågsam kamp mellan den ena envisheten starkare än den andra. Jag kan bara beskriva förutsättningarna för denna nymåne som en enda sak. Det ruttna körsbäret på 2020s färska grav. Mina två råd går därför självklart inte att kombinera: ligg lågt och skrik högre än du någonsin skrikit. Hur? Varför? När? Här är mitt absolut bästa försök att förklara.

Solen, månen och Pluto i Stenbocken – förändring, på riktigt

2020 var allting Stenbocken. Årets alla trauman och kriser, koncentrerade i det strukturerade ledande jordtecknet som älskar ordning. Lagom till 2021 har de flesta lämnat festen. Sisten ut genom dörren var skvallermonstret Merkurius, som en blyg vecka in i året smet i förväg. Budbärarplaneten som för evigt dansar runt solen, som en vänskaplig hund runt sin ägare, aldrig längre från solen än 28 grader, solens bitch, gör ofta så. Rusar före för att hälsa på mötande planeter, när hen inte hänger kvar och markerar revir, diskuterar vad som egentligen hände, gräver sig ned för att få hela storyn. Merkurius märkte snabbt att alla drog och rusade efter Saturnus och Jupiter som nyligen gick in i Vattumannen där de möttes unikt den 21a december för att ställa om ordningen i världen. Merkurius är om möjligt mer nyfikna än oss. Vad väntar? Vad planerar vårt universums stjärndiplomater?

Solen står kvar mitt i den efterfest som är Stenbocken. Vår vän stjärnan kom efter ett års resa genom zodiaken tillbaka till ett hus i spillror. Den enda som inte gått hem är Pluto, som väntar kvar som en laddad orb och drar varje sår och skärva till sig. Gästen som vägrar lämna festen, som kan vara en vän såväl som en fiende. Och just inkommen genom dörren är månen. Synen som möter stackars månen. Stenbocken är ett slagfält efter 2020. Allt som rasade, rasade här. Sjukvård, ekonomi, regler och traditioner. Vi fick veta lite för mycket om hur hårt vi landar när vi landar hårt, när berget, som sedan länge känts farligt, inte längre går att stå stadigt på. Ur de ruiner som står kvar är de tre himlakropparna – solen, månen och Pluto – rörande överens om en sak. Det måste byggas upp något nytt. Något som kan hålla i längden. Det blir svårt, men det finns hopp för en genuin förändring. Om Pluto gör sitt jobb, gör det rätta, och vaggar in både sol och måne i en gemensam längtan efter att skapa något genomnytt, något på riktigt motståndskraftigt, något som gör att rannsakningen efter förra årets upptrissade maktkamp blir ärlig. Så kanske det kan bli, new year new me. Nymånen skulle kunna bli det ankare som vi kan hålla fast i när räddningshelikoptern kommer, den grotta där vi kan ta skydd när allt brinner. För bråk, bråk kommer det att bli.

Mars och Uranus i Oxen – the fucktards 

Långt borta i Oxen ligger en trickster och sover. Uranus befinner sig i Oxen sedan maj 2018 och ingen vågar gissa med säkerhet vad det här kan innebära. Det är en paradoxal parning, Uranus och Oxen, och sist planeten var där var 1934-1942. Gulp. Uranus är elektrisk. Är udda, virrig, rebellisk, vägrar sitta still, vägrar lyda order, vägrar göra något som den borde, som den ska. Excentrisk eklektisk överraskningarnas grymma övervakare. En planet som många dras till (om man gillar revolution till exempel), andra räds (om man gillar tradition till exempel). Men vad händer för Uranus i Oxen? Jordiga, grundade, stabila, hårt arbetande, materiellt befästa, trygghetssökande och jordbrukande Oxen. Vad händer när hagens mittpunkt möter drastiska, rent utomjordiska, beslut? Astrologer ser med Uranus i Oxen ett sci-fi-landskap på jorden. Tusentals jordbrukare marscherar i Indien. Jorden är utarmad, rader av palmoljeplantager i räta linjer står nu istället för det biologiska nätverk som hjälpte jorden återhämta sig, regnskogen. Jag funderar på svält. Bristen på mat och förödelsen när genmanipulation blir mer än norm. Åren vi inte får igen, och beslut med risk för biologiska snedsteg som redan tagits. Nu väcks Uranus med rusande brådska, för Mars som sedan slutet av juni härjat och slitit ut sig i Väduren, har precis gått in i Oxen och är förbannad, har blivit blockerad så länge nu. Redo att bränna allt och ingenting med sin frustration. Och även om orken hos Mars tryter, så gör det inget, för Uranus är full av idéer. Tillsammans är de redo att göra lite vadsomhelst för att väcka lite allt möjligt. Fight förnuft with fire, helst medan de lutar sig tillbaka i soffan och bara ser på. Kul ju. Bara se vad som händer. Hur mycket kaos vi kan skapa. 

Jupiter och Saturnus i Vattumannen – Rädda framtiden

Merkurius smyger som en nyfiken journalist runt i de tidiga graderna av Vattumannen. Har kommit ikapp Jupiter och Saturnus, börjar få en bild av vad som väntar. Hör att här råder Viktigt Samtal, men märker också att den förestående kampen är nära. För när Mars och Uranus jävlas, så är det Jupiter och Saturnus de riktar in sig på. Tillsammans är de inte ute efter rättvisa, utan efter ett pålitligt kaos. Med egon som överhöga burning man-miljardärer vill de bara se något hända. Vill inget annat än reta skiten ur Jupiter och Saturnus, som bara försöker bygga en ny struktur, en ny kommunikation, en tankens revolution. Merkurius kan höra hur det rumlar runt i skyttegravarna. Jupiter och Saturnus som precis satt sig ned vid samma bord i Vattumannen, som äntligen ska få prata ut, som efter 20 år är redo att utvärdera, forma om, komma överens eller bråka loss, allt så att ingenting längre behöver vara som förut. För det kan inte fortsätta som förut. De har redan utsett sig själva till århundradets diplomater, intelligentian vi längtat efter. Vad som väntar när Mars och Uranus gör sig redo för att fucka upp, vågar jag inte uttala mig om. Jag vet bara att varje astrolog önskar de kunde titta bort. 

Under dagarna som väntar finns ett hopp, när månen kommer ikapp Merkurius. Förstår omfattningen av vad som pågår. Förstår situationens vidd. Tänder långsamt upp, som en nödutgångsskylt med energisnål lampa. Urgency. Påminner oss om behovet av någon typ av ordning. Förhoppningsvis en ordning som gör mer än bara maskerar kaos, ger människor tid att tänka, ger samhället en ärlig chans att förändras inifrån och ut. Men då behövs röster, i rätt tid, och i rätt strid. Därför. Ligg lågt och skrik högre än du någonsin skrikit. I alla fall om du genuint tror att förändring är möjlig, enbart om den kommer från grunden.

Sofia Pontén är astrolog, författare och skribent som driver scorpiorising.se