Kultur

Struntprat är min främsta mur

Foto: Privat

På varje mur följer ännu fler murar. En mur öppnar upp nya världar, en annan skärmar av mig från rädslan, genomskinliga murar som reflekterar mig och andra som likt en blyertspenna gör mig till en skugga.

De är hjältarna i min historia, i sagor som berättas om mig och andra sagor som jag berättar om dem, jag tränger in i dem och de tränger in i mig, min röst är min främsta mur.

När jag känner mig pressad – pratar jag strunt.

Jag skäms – och pratar strunt.

Är rädd – och pratar strunt.

Struntpratet är min mask och min barriär av stål.

– Du och din tysta teckningsgrupp!

Inget språk kan förklara min förmåga att försjunka i en okänd skiss, att i timmar skjuta upp min rädsla, min oro, min förmätna morgondag.

Ska tystnaden fängsla vad språket spunnit fram?

Jag pratar strunt om allt möjligt, vissa saker förstår jag och för vidare, annat upprepar jag för att fylla några fickor av tid, jag slänger ur mig något och flyr, för att det ska sprängas långt borta och träffa mig. Jag ritar upp fantasivärldar som tar språnget tillsammans med mig, som jag kan gömma mig i, bära som en rock, ockupera som en mörk fristad som skrämmer de andra.

Jag talar mycket om det grå, jag involverar det i min oändliga berättelse, jag skriver ner dess noter och spelar dem i sin helhet, de bär iväg mig, de ställer sig mellan mig och en värld som de inte känner till eller bryr sig om, de gör mig allt dystrare, jag pratar alltmer strunt, jag bygger nationer utan vare sig huvudstäder eller invånare, bara fler gråa väggar, fullständigt lämpliga, åt en enda ensam varelse som korsat alla färger och inte lämnat något efter sig förutom sin färska svärta.


Wesam al-Madani är en palestinsk poet som numera är bosatt i Norge som fristadsförfattare. Al-madani debuterade 2015 med diktsamlingen Yaa och har sedan dess medverkat i litterära samarbeten i Norge, Egypten och Palestina. Al-Madani är även medlem i General Union for Palestinian Writers. Struntprat är min främsta mur är översatt från arabiska till svenska av översättaren Anna Jansson.  


Fortsätt läsa

Kultur: Grisarna

kalla höst  det är 49 år sen mitt folk förlorade sitt krigdå hade ditt folks förluster bara börjatkalla höst vi ska äta frukost imorgon du och jag vi ska äta frukost i ett land som inte vill ha oss kalla höstdu berättar om när några grisar skrek svartskalle efter dig i skolan en gångjag undrar hur […]

Läs mer

Politik: Judith Kiros: Den svenska fascismens maskerad och förljugna rädsla

När valresultatet rullar ut nämner ingen politiker vilka som är förlorarna. Istället blir det tydligt hur de själva lyckats presentera sig själva som utsatta. Litteraturvetaren och poeten Judith Kiros följer valrörelsen parallellt med uppdateringar om kriget i Tigray och ser hur rasisternas spelade svaghet döljer deras styrka.

Läs mer

Politik: Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten

Inatt kom det preliminära valresultatet: fascisterna vann. Elina Pahnke skriver om känslorna dagen efter mardrömsvalet.

Läs mer