Kontext publicerar den palestinsk-svenska poeten Motaz Dogheims dikt om Palestina och Europa.
Dag
En general tänder sin cigarett i solen
På stränderna väntar människorna på profeten: De kommer inte att packa havet i sina burkar, de kommer inte att rulla ihop jorden som en matta
Och himlen stödjer vi med händerna….
Ett brinnande land som ingen gud kan hålla i utan att bränna sina fingrar En röst som jagas av polisen
Hemlig polis i orkestern
En gruva i julklapp
ett bortskämt gudsbarn
som river molnen med svärdet och träden dör på våra händer
Vi kom från undervärlden,
Vi sparkade upp dörren till världen och gick in på festen.
Barnen kastade sig glada från molnen,
Monstret åt den sista tuggan av mitt hjärta, och planterade en bomb i mitt bröst
Detta är den sista dansen för människor av denna värld
Vi kom
för att sörja hårda tider
Vi kom
för att sörja dålig poesi
De sista som håller hand med historien, för att hoppa in på skeppet
Vi kom för att ta farväl av folk och torg
Vi tittar från våra fönster
på scenen som visar profeternas fall
/
Dag
Nu öppnar vi dagen, och auktionen av araber:
Bomba inte familjemiddagar, kom inte till musik med matematik
Vi kramar våra bröder i groparna, och sedan täcker vi dem med jord…
Ersätt mitt blod
Injicera mig med en flod
För tretton år sedan stod jag där på trottoaren precis innan ett moln kom och Aleppo försvann…
Jag var där för fyrtio år sedan. Min far, kom tillbaka från kriget, gick snabbt in i på sitt rum, stängde dörren utan att hälsa eller krama sin familj.
Jag var där för mer än sjuttio år sedan. Min farfar var engelsmännens fånge i Acre-fängelset.
Jag var där för tio år sedan
i Algeriet och gick igenom demonstrationerna på väg till havet.
Jag satt tyst på kaféet
och Gaza höll arméflygplanen borta som flugor.
/
Dag
Träd berättar för oss om vägen, och om Europa som robotiserar människor
som humaniserar robotar
som är rädd för fladdrande tyger
som ler när den ser blodet som bubblar i kroppen i de belägrade städerna
Skapar ghetton lika lätt som den sätter på kaffekokaren,
lika lätt som den drar ett skämt och klär på sig korsfararnas uniform
Den skär hela östs kropp med sin dolk
Distribuerar handklovar genom banker
Och den som marknaden dömer till döden den dör
En gud blåser på jordens lågor och åtta miljarder klamrar sig fast vid ett rep som hänger från himlen
/
Tack, inte ens leksaksdockor överlevde…
/
För denna sol är inte din,
inte heller havet eller träden,
för jorden rynkar på pannan när den ser dig,
och molnen ignorerar din hälsning,
och fågeln stannar inte vid din hand
Då jagar du fåglarna, jagar byggnaderna och de som är älskade på riktig
För du är inte härifrån
Och Gaza håller arméflygplanen borta som flugor….
Ett sår i kartans sida!
_____
Motaz Doghiem är en svensk-palestinsk poet och författare. Han har studerat teater i Malmö och skriver förutom poesi också teater och filmmanus.
Swisha till:
Frågepodd! Att folk har slutat ha flygskam, hänger det ihop med att folk börjat ligga med killar? Vilken är den mest solidariska maträtten? Vad ska man titta på i sommar? Och hur påverkas vi när vi ser så mycket våld, blir vi avtrubbade eller manade till handling? Allt detta och mycket mer på får du […]
Statsminister Ulf Kristersson drömmer om att ta Sverige tillbaka till medeltiden och vill införa barnfängelser. Hanna Stenman undersöker vad det egentligen betyder när Sveriges statsminister säger att barn bör straffas som vuxna. Högerns politik bör benämnas för vad det är tycker Mireya Echeverría Quezada och har därför gjort en lista på hur rika och vita […]
Silas Aliki förklarar något igen! Denna gång chockdoktrinen och undantagstillståndet kopplat till den politik Tidöregeringen genomför just nu. Vad innebär alla presskonferenser? Hur hänger repressiva lagar ihop med högerns ekonomiska politik? Och varför ligger en chilenare bakom allt bra? Mireya Echeverria Quezada har som vanligt konsumerat TV, radio och tidningar och är inte förtjust i […]