ett kranium
råttor rörde sig i en oändlighet
fästa i varandras svansar
ett skärt hav hus i lågor
”vi blödde samtidigt”
sjöngs med bruten stämma
ljusstrimmor riktade mot pupiller
seglade fram i tomma ögon
den frikopplade auran
bestod
i det tidiga uppvaknandets dimma
rörde sig fantomer från den gångna dagen
frågor som
varför är Gud med sina tusentals budord
enklare att leva med
än alla människor och själva livet
och vafan är spice för namn
på en jävla drog
mitt huvud värkte
jag gled nedåt
någon klottrade på min hud och klottret skulle vara där för evigt och jag skulle leva med klottret och på vissa ställen skulle klottret lämna ärr jag förlikade mig mig med ärren (slingrade sig runt min strupe stramade åt förlamande rädsla) det var lugnt
i det sena uppvaknandets stickande motsats till dimma
reste jag mig
darrade fram mot dagen
Swisha till:
Tidöpartiernas regeringstid har präglats av presskonferenser. Flera gånger i månaden kablas bilder ut där regeringen och Sverigedemokraterna står bakom skyltar med texten ”Regeringen” för att annonsera att ytterligare en utredning har tillsatts. Ofta har det handlat om att något av förslagen i Tidöavtalet, om fler straff och färre uppehållstillstånd, nu är på väg att genomföras. […]
11 september 2023. 50 år har gått sedan militärkuppen i Chile. I det här specialavsnittet pratar Kontexts medarbetare, Mireya Echeverria Quezada och Lizette Romero Niknami om att ärva kamp och sorg.
Poeten Valentina Cuevas diktar om den elfte september 1973, om berättandet, drömmarna och kampen.
