ett kranium
råttor rörde sig i en oändlighet
fästa i varandras svansar
ett skärt hav hus i lågor
”vi blödde samtidigt”
sjöngs med bruten stämma
ljusstrimmor riktade mot pupiller
seglade fram i tomma ögon
den frikopplade auran
bestod
i det tidiga uppvaknandets dimma
rörde sig fantomer från den gångna dagen
frågor som
varför är Gud med sina tusentals budord
enklare att leva med
än alla människor och själva livet
och vafan är spice för namn
på en jävla drog
mitt huvud värkte
jag gled nedåt
någon klottrade på min hud och klottret skulle vara där för evigt och jag skulle leva med klottret och på vissa ställen skulle klottret lämna ärr jag förlikade mig mig med ärren (slingrade sig runt min strupe stramade åt förlamande rädsla) det var lugnt
i det sena uppvaknandets stickande motsats till dimma
reste jag mig
darrade fram mot dagen
Swisha till:
Varför verkar regeringen så obrydda inför att Turkiet fängslat Joakim Medin? Silas Aliki har svaret. Dessutom förklarar vår husadvokat den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman. Mireya tänker tillbaka på Johan Pehrsons stormaktstid vid grillen och påminner om vems fel det var att Liberalerna fick fyra procent i senaste valet. Klippare är Joel Zettergren och […]
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
Ett avsnitt om var du hamnar om du följer pengarna och vad som händer om du följer maten.