Nördkulturens förfall och den fascistiska organiseringen på nätet

Den 16 augusti 2014 publicerade programvaruutvecklaren Eron Gjoni ett blogginlägg om sin ex-flickvän spelutvecklaren Zoe Quinn. Det långa inlägget som namngav flera personer i spelindustrin spreds på bland annat internetforumet 4chan och blev startskottet för det som kom att kallas för Gamergate. Personerna bakom kampanjen var i övervägande del män, som försökte driva två linjer i debatten. Det ena pratade om “ethics in games journalism”, att kvinnor låg sig till positioner inom gamingvärlden och det andra handlade om att spel som är politiskt korrekta gynnas framför andra. Samtidigt som kvinnor i branschen trakasserades i en sån grad att dom i vissa fall slutade. 

Gamergate, spred sig och plockades upp av större medier. Ett antal kvinnliga spelutvecklare och journalister blev utsatta för hat och trakasserier av en liten grupp arga spelare.

Jesper Forsberg Landin

Det som verkade vara en intern och hyfsat isolerad debatt i spelvärlden, under beteckningen Gamergate, spred sig och plockades upp av större medier. Ett antal kvinnliga spelutvecklare och journalister blev utsatta för hat och trakasserier av en liten grupp arga spelare. Nätverket växte dock och en extremt effektiv taktik tog form. Med samordnade attacker kunde man bygga upp en rörelse och få otroligt genomslag. Skådespelaren Adam Baldwin myntade begreppet Gamergate, Julian Assange pratade om det och båda sidor av konflikten hävdade att den andra var en konspiration. Forumet på 4chan övergavs efter att fler och fler medlemmar kände sig censurerade när trådar stängdes och man flyttade det mesta av diskussionerna till forumet 8chan som hade färre restriktioner. 

Gamergate lyckades inte bara hjälpa fram några av det sena 2010-talets mest publika fascistiska röster, idag är det tydligt att kampanjen även lyckades slå sig rot i hjärnan på hela mediakåren, och skapa en bild av ett politiskt landskap som vi fortfarande förhåller oss till. 

Jesper Forsberg Landin

Gamergate blev på många sätt startskottet för en konflikt som kom att dominera internet de kommande åren. Reaktionära fans attackerade vad de såg som de stora mediebolagens politiska korrekthet med kampanjer och tog sig utanför spelvärlden och in i populärkulturen. De ägnade sig åt allt från att hacka och doxxa skådespelaren Leslie Jones till att försöka motarbeta mångfald bland nominerade till bokpriset Hugo Awards. 

Det blev ett samlande begrepp för reaktionär aktivism som nådde sin kulmen när Donald Trump blev vald till president 2016. Det går inte att bortse från hur bilden av en armé av internettroll som påverkar det politiska samtalet chockade stora delar av den icke ont anande medieklassen. Gamergate lyckades inte bara hjälpa fram några av det sena 2010-talets mest publika fascistiska röster, idag är det tydligt att kampanjen även lyckades slå sig rot i hjärnan på hela mediakåren, och skapa en bild av ett politiskt landskap som vi fortfarande förhåller oss till. 

Gamergate nådde ursprungligen inte särskilt många människor. Inom spelvärlden blev det förvisso något man under resten av året var tvungen att förhålla sig till men aktiviteten på forumen var egentligen marginell. Det som däremot hände var att kampanjen lyckades vara så välorganiserad och, tack vare dess genomslagskraft och med hjälp av framstående talespersoner i ytterkanten av den mediala mainstreamen, lyckades Gamergate även bli ett verktyg för att radikalisera människor.

Det Gamergate visar är hur fenomenet går i parallell med den fascistiska rörelsens utveckling. Det kanske mest slående är hur väl det har fungerat som en språngbräda för ideologiska svindlare och som strategi för en höger som ser internet som den främsta arenan för politisk organisering och krigsfält.

Jesper Forsberg Landin

Det blev samtidigt lukrativt att dedikera sin plattform åt att äga feminister i den döende nördkulturens namn. Eftersom Gamergates mål aldrig var särskilt konkreta, eller för den delen konsekventa, kunde en flod med videos och texter produceras med det enkla syftet att bekräfta det som den lilla men hängivna  målgruppen tyckte.

Det Gamergate visar är hur fenomenet går i parallell med den fascistiska rörelsens utveckling. Det kanske mest slående är hur väl det har fungerat som en språngbräda för ideologiska svindlare och som strategi för en höger som ser internet som den främsta arenan för politisk organisering och krigsfält. Personer som debattören och entreprenören Milo Yiannopoulos såg i Gamergate en chans att ta sig in i den politiska mainstreamen. Idag må Yiannopoulos ha fasats ut ur de flesta sammanhang men när han gav sig in i diskussionen om dataspel på den konservativa plattformen Breitbart blev han snabbt ett namn.

Gamergate blev även en ritning för hur den radikala högern skulle komma att föra sig på internet, där riktade kampanjer mot “Social Justice Warriors” skapade rubriker, samt en grogrund för fascism. När “personligheten” gamer gick igenom en kris som helt enkelt hade att göra med att mediet var så stort att det bara blev fånigt att krampaktigt hålla kvar en bild av spelare om unga nördiga killar i en källare uppstod ett vakuum i det som brukade vara en gemensam identitet. Att tv-spelande unga män som irriterar sig på en blomstrande spelindustri med nya köpstarka spelare och kreativa producenter hittar en ny tillhörighet i en högerpopulism på uppgång är inte hela sanningen men det är en viktig pusselbit om man intresserar sig för fascismens taktiker på internet.

Fascism är starkt kopplat till misogyna åsikter och kvinnohat. Det är en lika självklar del av den rörelsen som tanken om raskrig eller hat mot hbtq-personer. Den “mansrättsrörelse” som växte sig stark under 00-talet och vars främsta kommunikationsmedel var internet var mer eller mindre besatt av vad dom uppfattade som en kulturell hegemoni styrd av vänstern. I en tid av ensamhet och alienation byggdes relationer mellan vita män, tillhörigheten till en rörelse som byggde på en gemenskap i det vita manliga privilegiet. 

Eftersom Gamergate var så fokuserat på kultur och representation, snarare än en politisk hållning eller vision kunde det blivit just en marginell debatt men när den tidigt plockades upp av reaktionära och högerradikala röster, och med viss hjälp av Youtubes algoritmer och alternativa mediers uppgång, skapades en ideologiskt inkörsport. Den gemenskap som byggdes upp bekräftade gång på gång för många att när det tas ett kreativt beslut om ett spel eller en film så är det inte för att tjäna pengar eller hitta intressanta historier utan en direkt attack på en vit, straight, manlig identitet.

Det är på så vis en gammal fascistisk uppfattning som Gamergate var ett uttryck för, bilden av den vita mannen som ett offer.

Jesper Forsberg Landin

Genom att koncentrera en viss del av rekryteringen i en kultur där män samlas för att fostra en uppfattning av att att dom förtrycks på grund av ett kulturellt utbud kunde högerradikala bygga upp en bas med unga personer med extremt effektiva strategier för digitala masskampanjer. 

Det är på så vis en gammal fascistisk uppfattning som Gamergate var ett uttryck för, bilden av den vita mannen som ett offer. Vad som först till synes handlar om att bygga självförtroende för män på internet leder vidare i en kamp för att “ta tillbaka” ett samhälle från en invasion, oavsett om det är människor på flykt till ett land eller kvinnor som syns i en mansdominerad spelkultur. Övertygelsen blir att samhället, kulturen eller privatlivet är på väg att falla samman och den vita mannen känner sig förfördelad när den rätt till makt dom ser sig ha utmanas.

De flesta av Gamergates metoder var inte nya: bojkotter, hackning och doxxning är strategier som används många gånger förut för många olika syften (allt från att doxxa abortläkare till att hacka tidskrifter och bojkotta multinationella företag), det var snarare effektiviteten som var speciell. Det Gamergate även hjälpte till att bygga var en marknad för misogyna strömningar i det nya medielandskapet som sen kunde utnyttjas både ekonomiskt och för ideologiska mål, inte bara för den radikala högern utan även för liberala medier som gärna intar en mittenposition där de kan framställa sig själva som opolitiska och sansade. Gamergate används fortfarande som en anledning att avskriva andra politiska rörelser, om dom uttrycker sig med humor eller en vulgaritet som inte kan platsa i ett städat politiskt samtal reserverat för etablerad liberal mediaklass som legitimerar fascismen genom att bemöta den på samma villkor som vilken åsikt som helst.

Jesper Forsberg Landin är Kontexts grafiska formgivare och illustratör.