Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är för mörkt under täcket
Och allt är en floskel och ingenting räcker
Kanske för att det inte är du som skriver
Kanske för att du inte skriver, sjunger, dansar eller borstar dina tänder
Spelar fotboll, speglar dig, tänder ljus eller nyser
Kanske för att du aldrig skriver eller dansar eller nyser eller sjunger igen
Så dikten tiger med dig
Vi var så obekväma bland alla vapen
Har aldrig förut sett så många vapen
6000 idrottare på ett hotell nånstans i Berlin och det var så varmt och det fanns så många vapen
Du var så obekväm bland vapnen
Du ville sjunga mamma mia på karaoken
Du ville dela ut vatten och du var så rädd för vapnen och du pratade med alla och du kunde inte sluta prata om vapnen och du hade aldrig hållit i ett innan, du petade med gaffeln i maten, nu kan inte jag sluta prata om vapnen
Du sa att du ville att den sommaren aldrig skulle ta slut
Du pratade med min mamma, du sa att du önskade att du fötts i Sverige
Hon sa du vet inte hur kallt det är där
Du sa jag tar kylan framför vapnen varje dag, om jag får välja
Folk skriver dikter dagligen
Om sånt som inte går att prata om
Om röster och släkten som tystnat och tystats
Om stumheten som gör det omöjligt att skriva
Om rösterna som gör det svårare ändå
Som aldrig tystnar, aldrig backar
Jag har sett vänner dö och vänner dö för mig
Jag vill förbanna dom som väntat så länge med att visa sina ansikten för mig
Välsigna dom som aldrig gömt sig
Skrika med dom som vågar skrika
Gratulera dom som fick välja
Sjunga för dom som inte sjunger mer
Och om jag inte vågar skrika, sjunga, skriva, välja eller be
Så är jag död för mig jag med
En vän är död, en annan död för mig
Martyrer eller svikare
Vacklare och hycklare
Det gjordes ingen skillnad
Så det finns ingen förlåtelse
Dom tog min smärta och min sorg från mig
Dom tar mitt namn och i mitt namn har folk dött och ska fortsätta dö, i min sorg över dig, i ditt namn, i min tyngd, i min tystnad, min kaddish, min sorg, min sorg, mitt vrål
Hanna vaknade mitt i natten till en tio år gammal beskrivning av vad som är rättvist, och blev inspirerad att titta på hur ordet tolkas idag. Elina har genomlevt en vecka av yttrandefrihetsinskränkningar. Och Silas har gått och blivit modejournalist.
Politik: ”Kommer du tillbaka så dödar vi dina barn”
En dag bränner någon ner Ahmed al-Tarws hus. En annan dag åker hans grannar in på sjukhus efter att ha blivit attackerade. I det lilla samhället Al-Minya är rädslan en del av vardagen. Josefin, som arbetar som följeslagare, skriver om bosättarnas våld på Västbanken.