Kultur

Mitt namn

Foto: Suri Lara

Den här dikten låter sig inte skrivas

Kanske för att det är jag som skriver den

Kanske för att det inte är du som skriver den

Kanske för att stumheten är för stor

Och det inte går att skriva sig ut ur den

Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är för mörkt under täcket

Och allt är en floskel och ingenting räcker

Kanske för att det inte är du som skriver

Kanske för att du inte skriver, sjunger, dansar eller borstar dina tänder

Spelar fotboll, speglar dig, tänder ljus eller nyser

Kanske för att du aldrig skriver eller dansar eller nyser eller sjunger igen

Så dikten tiger med dig

Vi var så obekväma bland alla vapen

Har aldrig förut sett så många vapen

6000 idrottare på ett hotell nånstans i Berlin och det var så varmt och det fanns så många vapen

Du var så obekväm bland vapnen

Du ville sjunga mamma mia på karaoken

Du ville dela ut vatten och du var så rädd för vapnen och du pratade med alla och du kunde inte sluta prata om vapnen och du hade aldrig hållit i ett innan, du petade med gaffeln i maten, nu kan inte jag sluta prata om vapnen

Du sa att du ville att den sommaren aldrig skulle ta slut

Du pratade med min mamma, du sa att du önskade att du fötts i Sverige

Hon sa du vet inte hur kallt det är där

Du sa jag tar kylan framför vapnen varje dag, om jag får välja

Folk skriver dikter dagligen

Om sånt som inte går att prata om

Om röster och släkten som tystnat och tystats

Om stumheten som gör det omöjligt att skriva

Om rösterna som gör det svårare ändå

Som aldrig tystnar, aldrig backar

Jag har sett vänner dö och vänner dö för mig

Jag vill förbanna dom som väntat så länge med att visa sina ansikten för mig

Välsigna dom som aldrig gömt sig

Skrika med dom som vågar skrika

Gratulera dom som fick välja

Sjunga för dom som inte sjunger mer

Och om jag inte vågar skrika, sjunga, skriva, välja eller be

Så är jag död för mig jag med

En vän är död, en annan död för mig

Martyrer eller svikare

Vacklare och hycklare

Det gjordes ingen skillnad

Så det finns ingen förlåtelse

Dom tog min smärta och min sorg från mig

Dom tar mitt namn och i mitt namn har folk dött och ska fortsätta dö, i min sorg över dig, i ditt namn, i min tyngd, i min tystnad, min kaddish, min sorg, min sorg, mitt vrål

Men redan när du levde var du osynlig

En död vinkel från alla håll

I mitt namn och i ditt namn har dom ljugit

I mitt namn och i ditt namn har dom dödat

I mitt namn och i ditt namn ska dom döda

Mitt namn är ensamt och fattigt

Ditt namn kommer dom aldrig glömma

För dom kunde det aldrig 

________________

Hanna Rajs är poet och författare.

Etiketter:


Fortsätt läsa

Kultur: Mitt namn

Den här dikten låter sig inte skrivas Kanske för att det är jag som skriver den Kanske för att det inte är du som skriver den Kanske för att stumheten är för stor Och det inte går att skriva sig ut ur den Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är […]

Läs mer

Kultur: Hon ombad mig ödmjukt att sluta existera

Den palestinsk-franska författaren Karim Kattan skulle nyligen hålla en presentation på en konferens. Han ombads att inte nämna Palestina. I den här essän reflekterar han över vad uppmaningen egentligen betyder.

Läs mer

Kultur: Det här är en kamp mellan ljusets barn och mörkrets barn, mellan mänskligheten och djungelns lag

Poeten Judith Kiros såg, en nu raderad, tweet av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och skrev denna dikt.

Läs mer