Kultur

Lär din katt att genomskåda medias Chilerapportering

Chiles folk har den senaste veckan rest sig mot neoliberalismen och annat mög. Över en miljon chilenare samlades i huvudstaden för att protestera mot privatiseringen av allt. Samtidigt som presidenten Sebastian Piñera skickade militären på folket rapporterade svenska medier okritiskt utifrån den världsbild som de Piñeravänliga chilenska medierna förmedlade. Därför listar Kontext här sex fails som din katt inte ska gå på.

1. Kalla militären för säkerhetsstyrkor. 😩

Jupp, i Rapport kallade både nyhetsankaret Fredrik Skillemar och deras utsända reporter i Santiago, Tigran Feiler, militären som plundrat, vandaliserat, och mördat för säkerhetsstyrkor. Det är ungefär som att kalla Hagamannen för feminist. Det vet varenda cool katt.

2. Rapportera om det som händer i Santiago 6 223,3 km från Santiago. 👽

Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, rapporterade de första dagarna om det som hände i Chiles huvudstad Santiago från Colombias huvudstad Bogotá. Man får förvisso ge henne att hon var i rätt kontinent men i avstånd är det som om Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén skulle rapportera om vad som händer i Stockholm från Kairo.

3. Endast grunda sin rapportering på chilenska medier. 🙃

Låt oss prata mer om Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin. Förutom att hålla sig på minst Peru-längds avstånd från Chile så bestod hennes rapportering dom första dagarna av nästan direkta citat från chilensk media. Samtidigt kunde vilken person som helst med tillgång till sociala medier följa hur chilenarna själva filmade och spred uppgifter på det som inte visades i chilenska medier; våld, vandalisering, kränkningar och rena avrättningar på Chiles gator utfärdade av dom uniformerade styrkorna. Ungefär 90% av den tryckta pressen i Chile kontrolleras av konservativa ägargrupper som har en tradition av att ha stöttat de konservativa regeringarna, och TV-marknaden domineras av privata aktörer. Men Lotten Collin i Bogota rapporterade trots det de första dagarna ut samma världsbild som dom chilenska medierna förmedlade. Vid källkritik är det viktigt att fråga sig om andra källor säger samma sak och att i ett politiskt läge som Chile befinner sig i, inte vända sig till källor utanför de etablerade chilenska medierna är inte att följa dom källkritiska rekommendationerna eller att lyssna på fler än en sida.

4. Kalla protesterna för våldsamma. 💥

Först spred presidenten Sebastian Piñera bilden av att demonstranterna som gick ut på gatorna för att kräva social rättvisa var kriminella och vandaler, sedan sa han att Chile befann sig i ett krig för att rättfärdiga att han skickat ut militär på gatorna. Miljontals chilenare deltog och deltar fortfarande i protesterna som till största del tar sig uttryck genom massånger, slagord, uppfinningsrika plakat och genom att slå på kastruller. Det är pensionärer, studenter, barnfamiljer och yrkesgrupper som tillsammans gått ut på gatorna. En minoritet av demonstranterna har vandaliserat och många uppgifter pekar på att dom uniformerade styrkorna själva har bidragit till förstörelsen för att skapa kaos. Ändå har protesterna på såväl nyhetsplats som i ledare beskrivits som våldsamma när det främsta våldet har kommit från den chilenska militären. Bland annat Dagens Nyheters Henrik Brandão Jönsson har från Rio de Janeiro i Brasilien använt sig att det språkbruk som Chiles president vill sprida, genom att kalla protesterna för just våldsamma. Om din katt kan förstå vad det innebär att beskriva världen med förtryckarens språk så har din katt kommit väldigt långt.

5. Inte lyssna där det är tyst. 🙉

Under protesterna så har återkommande uppgifter, genom en mängd filmer på sociala medier samt organisationer, pekat på att det som sker på Chiles gator inte har visats i den chilenska nyhetsrapporteringen. Allt från uppgifter om att militären försökt mörka antalet dödade demonstranter, försvinnanden, att militären har vandaliserat, att arresterade kvinnor har utsatts för sexuella övergrepp, uppgifter om tortyr, till att chilenska journalister varit selektiva i sin rapportering. Att de chilenska medierna valt att skildra vandalismen och inte folkrörelsen, har tydligt återspeglats i svenska medier. Detta trots att chilenska oberoende journalister har startat nätverk och bett sina kollegor utomlands om hjälp för att försöka nå ut med uppgifterna utomlands.

6 Mauricio Rojas. 🤦🏻‍♀️

”Av alla ginsyltor i alla städer, i hela världen, så stegar hon in i min.”,  sa Humphrey Bogart om Ingrid Bergman i den klassiska filmen Casablanca. Något som osökt får en att tänka: av alla svenskchilenare i alla städer, i hela världen så väjer SvD ut Liberalernas gamla riksdagsledamot Mauricio Rojas att skriva om Chile? Mauricio Rojas som anklagat Historie- och människorättsmuseet i Santiago som skildrar övergreppen som skedde under diktaturen i Chile för att ”manipulera historien”. Mauricio Rojas som på grund av det fick sparken som kulturminister i Sebastian Piñeras regering efter bara fyra dagar. Vad är SvD:s nästa steg? Att låta Peter Handke skriva en essä om folkmordet i Srebrenica? Mauricio Rojas analys i SvD resulterade dock i en spännande sci-fi-text där han skrev att protesterna inte hörde ihop med protester mot sociala orättvisor. Dessutom beskrev han Chile som ett neoliberalt framgångsland utan att överhuvudtaget nämna att Chile är ett av världens mest ekonomiskt ojämlika länder. Låt din katt få veta att det aldrig kommer att bli bra att ge ledarplats åt Maurico Rojas för att skriva om Chile.


Fortsätt läsa

Chiles kamp är större än mediernas rapportering

När lidandet och våldet som drabbar demonstranterna i Chile möts med tystnad i medierna avslöjas journalistikens tvivelaktiga neutralitet. Författaren Lizette Romero Niknami har…

Læs mere

Svarthet i skräckfilm blottar rasismen

Tiden för skräckfilm är här, Kontexts medarbetare Jesper Forsberg Landin diskuterar skräckfilmens funktion i ett rasistiskt samhälle efter att ha sett dokumentären Horror Noire:…

Læs mere

Med skräcken som vapen mot patriarkatet

Allhelgonahelgen är här och journalisten Lisa Ehlin har kolla på skräckfilm. Vad kan kultklassikern Jennifer`s Body, 10 år senare, säga oss om me-too rörelsen och om kvinnor som…

Læs mere