den tunna hinnan som avskilde
himmel och jord
är borta
jag förvandlade mig till sånger som
löste upp allt tills bara tänder låg kvar
namnlös och genomskinlig, vansinne
fortsatte ändå
men inte längre
jag ville ha den tillbaka
nu en djup öken
går inte äta eller slå den
sorgen är ett guds mörker
hemlig ändlös vandring
men den är där, som jag
glömde att den valde mig,
glömde att jag svalde dig
(idag om å om igen ta min vilja då i
händerna solen)
men jag är inget helgon, tänker jag
helgon är döda
imorgon kanske vi sitter där igen och
skålar tills floden blivit
ett hav
sorg är mitt blod å blod är kärlek å kärlek
är blod å kärlek å blod gör mig sjuk å
sjuk vill man inte vara
Vet inte
om sorgen förstör eller hur den låter
lika lite som jag vet något om begär
eller hur man egentligen deklarerar
Jag tror
på sorgen för att den känns som
sjukhusrummet
bergen där hemma
flaskorna i lägenheten
spegelbordet
asfalten mot bakhuvudet
bilen i natten
kyrkans stenar
när jag nästan dog
Foto: Göran Segeholm
Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare. Hens debutbok ”Sången om en son” släpptes förra året på Norstedts.
Säkra Kontexts journalistik!
Varje krona räknas!
Swisha till:
Fortsätt läsa
Dagbok 2022-2026:
I Tidöpartiernas rättspolitik syns klassamhället
Tidöpartiernas regeringstid har präglats av presskonferenser. Flera gånger i månaden kablas bilder ut där regeringen och Sverigedemokraterna står bakom skyltar med texten ”Regeringen” för att annonsera att ytterligare en utredning har tillsatts. Ofta har det handlat om att något av förslagen i Tidöavtalet, om fler straff och färre uppehållstillstånd, nu är på väg att genomföras. […]
11 september 2023. 50 år har gått sedan militärkuppen i Chile. I det här specialavsnittet pratar Kontexts medarbetare, Mireya Echeverria Quezada och Lizette Romero Niknami om att ärva kamp och sorg.