Jag vet inte om sorgen förstör eller hur den låter

den tunna hinnan som avskilde  himmel och jord är borta

jag förvandlade mig till sånger som löste upp allt tills bara tänder låg kvar namnlös och genomskinlig, vansinne fortsatte ändå men inte längre

jag ville ha den tillbaka nu en djup öken går inte äta eller slå den sorgen är ett guds mörker hemlig ändlös vandring men den är där, som jag

glömde att den valde mig, glömde att jag svalde dig (idag om å om igen ta min vilja då i händerna solen) men jag är inget helgon, tänker jag helgon är döda

imorgon kanske vi sitter där igen och skålar tills floden blivit ett hav

sorg är mitt blod å blod är kärlek å kärlek är blod å kärlek å blod gör mig sjuk å sjuk vill man inte vara

Vet inte om sorgen förstör eller hur den låter lika lite som jag vet något om begär  eller hur man egentligen deklarerar

Jag tror på sorgen för att den känns som sjukhusrummet bergen där hemma  flaskorna i lägenheten spegelbordet asfalten mot bakhuvudet  bilen i natten  kyrkans stenar  när jag nästan dog

Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare. Hens debutbok ”Sången om en son” släpptes förra året på Norstedts.