den tunna hinnan som avskilde himmel och jord är borta
jag förvandlade mig till sånger som löste upp allt tills bara tänder låg kvar namnlös och genomskinlig, vansinne fortsatte ändå men inte längre
jag ville ha den tillbaka nu en djup öken går inte äta eller slå den sorgen är ett guds mörker hemlig ändlös vandring men den är där, som jag
glömde att den valde mig, glömde att jag svalde dig (idag om å om igen ta min vilja då i händerna solen) men jag är inget helgon, tänker jag helgon är döda
imorgon kanske vi sitter där igen och skålar tills floden blivit ett hav
sorg är mitt blod å blod är kärlek å kärlek är blod å kärlek å blod gör mig sjuk å sjuk vill man inte vara
Vet inte om sorgen förstör eller hur den låter lika lite som jag vet något om begär eller hur man egentligen deklarerar
Jag tror på sorgen för att den känns som sjukhusrummet bergen där hemma flaskorna i lägenheten spegelbordet asfalten mot bakhuvudet bilen i natten kyrkans stenar när jag nästan dog
Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare. Hens debutbok ”Sången om en son” släpptes förra året på Norstedts.
Swisha till:
Tidöpartiernas regeringstid har präglats av presskonferenser. Flera gånger i månaden kablas bilder ut där regeringen och Sverigedemokraterna står bakom skyltar med texten ”Regeringen” för att annonsera att ytterligare en utredning har tillsatts. Ofta har det handlat om att något av förslagen i Tidöavtalet, om fler straff och färre uppehållstillstånd, nu är på väg att genomföras. […]
11 september 2023. 50 år har gått sedan militärkuppen i Chile. I det här specialavsnittet pratar Kontexts medarbetare, Mireya Echeverria Quezada och Lizette Romero Niknami om att ärva kamp och sorg.
Poeten Valentina Cuevas diktar om den elfte september 1973, om berättandet, drömmarna och kampen.
