den tunna hinnan som avskilde himmel och jord är borta
jag förvandlade mig till sånger som löste upp allt tills bara tänder låg kvar namnlös och genomskinlig, vansinne fortsatte ändå men inte längre
jag ville ha den tillbaka nu en djup öken går inte äta eller slå den sorgen är ett guds mörker hemlig ändlös vandring men den är där, som jag
glömde att den valde mig, glömde att jag svalde dig (idag om å om igen ta min vilja då i händerna solen) men jag är inget helgon, tänker jag helgon är döda
imorgon kanske vi sitter där igen och skålar tills floden blivit ett hav
sorg är mitt blod å blod är kärlek å kärlek är blod å kärlek å blod gör mig sjuk å sjuk vill man inte vara
Vet inte om sorgen förstör eller hur den låter lika lite som jag vet något om begär eller hur man egentligen deklarerar
Jag tror på sorgen för att den känns som sjukhusrummet bergen där hemma flaskorna i lägenheten spegelbordet asfalten mot bakhuvudet bilen i natten kyrkans stenar när jag nästan dog
Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare. Hens debutbok ”Sången om en son” släpptes förra året på Norstedts.
Swisha till:
Hanna vaknade mitt i natten till en tio år gammal beskrivning av vad som är rättvist, och blev inspirerad att titta på hur ordet tolkas idag. Elina har genomlevt en vecka av yttrandefrihetsinskränkningar. Och Silas har gått och blivit modejournalist.
I veckans specialavsnitt av Kontext Podcast intervjuar Elina följeslagaren Josefin, som just nu befinner sig i Betlehem.
En dag bränner någon ner Ahmed al-Tarws hus. En annan dag åker hans grannar in på sjukhus efter att ha blivit attackerade. I det lilla samhället Al-Minya är rädslan en del av vardagen. Josefin, som arbetar som följeslagare, skriver om bosättarnas våld på Västbanken.