I hennes händer

När jag var 14 år höll jag ett tal om rätten till fri abort

gjorde en affisch där det stod

kvinnans kropp, kvinnas rätt 

När jag var 18 år sade min mor att jag har köpt lögnen 

En kvinnas kropp är sannerligen aldrig hennes

Din rätt sträcker sig inte längre än siffrorna på din bank 

Min mamma sa att arbetet aldrig var hennes frigörelse 

Min mamma sa att jag aldrig skulle stanna kvar

de fina orden och slagorden betydde ingenting

Min mamma sa att tid är pengar 

och sådana som vi har aldrig tillräcklig av vare sig det ena eller andra

Min hand följer fårorna i hennes handflata

de har uppstått ur ett våld

Min mammas fåror visar inte på åren som gått och den vishet hon skänkts 

De visar alla år kroppen tvingats arbeta

Min mamma fann inte ett nöje i det, ingen frihet i det

för handlar om överlevnad

Min hand följer fårorna i handflatan

Jag vill fråga hur de uppkommit

Jag vill dissekera våldet och förstå

alla dess former

Min mamma drar undan sin hand

Lägger sin hand mot min hand

Min mamma säger att hennes kropp köpts gång på gång

För att utföra arbeten

vilka arbeten spelar ingen roll

Min mammas kropp slutade vara hennes och hon lyckades aldrig köpa tillbaks den

Min mamma att säger att nu är det min tur att arbeta

mina fåror kommer berätta sin egna historia 

Mona Monasar skriver för att förstå sin verklighet och forma om den. Ibland blir det något av det och andra gånger inget alls. Monasar skriver poesi, essäer och prosa och hösten 2019 debuterade hon med diktsamlingen Modersmål på Natur & Kultur.