En dikt av Lizette Romero Niknami
kalla höst
det är 49 år sen mitt folk förlorade sitt krig
då hade ditt folks förluster bara börjat
kalla höst
vi ska äta frukost imorgon du och jag
vi ska äta frukost i ett land som inte vill ha oss
kalla höst
du berättar om när några grisar skrek svartskalle efter dig i skolan en gång
jag undrar hur gammal du var då och varför ingen sa något
men det spelade väl ingen roll
en gris sa till mig en gång att såna som jag inte borde få vara här
jag blev arg och berättade för mina kompisar men det spelade ju ingen roll
han var ju så omtyckt i klassen
kalla höst
igår röstade min pappa för första gången i ett riksdagsval
men det spelade ingen roll
jag låg i din famn och du försökte trösta mig
det borde ha varit tvärtom
vi ska åka tunnelbana imorgon du och jag
vi ska åka tunnelbana i ett land som inte vill ha oss
kalla höst
dom vill inte ha oss i det här landet
älskling
vi visste det innan också
men visst känns det värre idag
älskling
älskling
jag vet inte hur många demonstrationer vi gått på du och jag
men jag vet att dom är många
jag vet inte hur många vita som frågat oss hur man blir en bättre antirasist
men jag vet att vi inte har sett dom på demonstrationerna
kalla höst
dom vill inte ha oss i det här landet
nej förlåt
dom vill inte att vi ska finnas alls
älskling
jag vet att det är fel av mig att skriva det här
jag vet att det vi tror på grundar sig på hoppfullhet
men det är jävligt svårt att vara hoppfull nu
vi vet ju redan hur den här historien slutar
och vi vet ju inte hur många vi kommer förlora
innan den här historien slutar
kalla höst
dom vill inte ha oss i det här landet och dom vill inte att vi ska finnas alls
och dom som älskade oss älskade oss inte tillräckligt
kalla höst
jag låg i din famn
på tv grymtade grisarna exalterat
dom grislog med grisögonen
alldeles grisiga
det borde ha varit tvärtom
kalla höst
dom vill inte ha oss i det här landet
dom vill inte att vi ska finnas alls
och dom som älskade oss
älskade oss inte tillräckligt
Swisha till:
I veckans flåsiga och svettiga podd fortsätter Elina Pahnke rapportera från Berlin. Hon har noterat hur Tyskland försöker deala med sin historiska skuld och undrar vad skulden gör med en rörelse. Dessutom intervjuas konstnären Adam Broomberg, som blev gripen av polisen efter en demonstration mot Israels ockupation av Palestina. Lizette Romero Niknami undrar varför vi […]
När blev egentligen Magdalena Andersson arg? Och hur kommer det sig att migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik plötsligt kallas aktivist? I veckans podd reder Elina Pahnke ut vad högerns koordinerade smutskastningskampanjer egentligen går ut på. Mireya Echeverría Quezada har funderat på vad som hade hänt om Fab 5-gänget byttes ut mot fem flator. Hon har dessutom […]
Varför måste AI ta de roliga jobben och lämna kvar allt det tråkiga åt oss andra? I veckans Kontextpodd nystar Hanna Stenman och Jesper Forsberg Landin i ämnet på allas läppar. De informerar dessutom om varför klänningarna på MET-galan innehåller så många lager tyg nuförtiden. Dessutom för våra Patreons: en Magic Mike-special att lyssna på! […]