springandes lever vi
snabba blickar snabba andetag
det spruckna guldskinnet glänste i ljuset & ditt leende viskade glädje
med tårar i ögonen log vi mot staden vi överlever ord / mjuka övertygelser
skrikande vind som vill skära upp handleder vind som inte är rädd eller försiktig med sinnen
exotism i öronen från främlingar, du kysste mig på gator där vi aldrig tittar upp
vi tas isär & återföds i fel skugga
jag väntar, du säger att jag är för blåögd medan du tittar in i min svarta blick
ihåliga hjärtan & bortsprungna viljor
färgen i vårt skinn stelnar
jag anade att vi inte såg de offentliga hemligheterna exploaterat adrenalin, duperande säkerhet
spring spring spring
våra kroppar såg jag i skyltfönster i nyöppnade butiker iakttagna, beundrade— tillhörandes ett orientaliskt martyrium det dyra priset vi betalar
de frågade oss om vi visste vart vi var på väg vi nickade tveklöst
du tog ut pistolskott ur tinningen & skrattade dovt din spegelbild blev till vatten & lämnade min ensam
orkestrar & tomhet läcker in i kroppen, förstör allt inom mig melodier som vädjar att aldrig vara statisk
mina händer förlorar känsel min röst förlorar kadens mitt namn förlorar betydelse låt inte det här bli mina sista ord
vandalgudar vakar & trådar, lindar in oss i uppenbarelse
lek lite mer, kvickt
på nya affischer står det att vi är ”samhällets förgyllning”, att vi alltid kommer ge mer åt kulturen än vad vi någonsin kommer få tillbaka
——
Aya Kanbar (f. 2004) är verksam som poet och bosatt i Örebro. Hennes debutbok Hyperverklighet utkom på Nirstedt/Litteratur 2021.
Etiketter: Poesi