springandes lever vi
springandes lever vi
snabba blickar
snabba andetag
det spruckna guldskinnet
glänste i ljuset
& ditt leende viskade glädje
med tårar i ögonen log vi
mot staden vi överlever
ord / mjuka övertygelser
skrikande vind
som vill skära upp handleder
vind som inte är rädd
eller försiktig med sinnen
exotism i öronen från främlingar,
du kysste mig
på gator där vi aldrig tittar upp
vi tas isär
& återföds
i fel skugga
jag väntar,
du säger
att jag är för blåögd
medan du tittar in i
min svarta blick
ihåliga hjärtan
& bortsprungna viljor
färgen i vårt skinn
stelnar
jag anade
att vi inte såg
de offentliga hemligheterna
exploaterat adrenalin,
duperande säkerhet
spring spring spring
våra kroppar såg jag i skyltfönster
i nyöppnade butiker
iakttagna,
beundrade—
tillhörandes ett orientaliskt martyrium
det dyra priset vi betalar
de frågade oss
om vi visste
vart vi var på väg
vi nickade tveklöst
du tog ut pistolskott ur tinningen
& skrattade dovt
din spegelbild blev till vatten
& lämnade min ensam
orkestrar & tomhet
läcker in i kroppen,
förstör allt inom mig
melodier som vädjar
att aldrig vara statisk
mina händer förlorar känsel
min röst förlorar kadens
mitt namn förlorar betydelse
låt inte det här bli mina sista ord
vandalgudar vakar
& trådar,
lindar in oss
i uppenbarelse
lek lite mer,
kvickt
på nya affischer står det
att vi är ”samhällets förgyllning”,
att vi alltid kommer ge mer
åt kulturen
än vad vi någonsin
kommer få tillbaka
——
Aya Kanbar (f. 2004) är verksam som poet och bosatt i Örebro. Hennes debutbok Hyperverklighet utkom på Nirstedt/Litteratur 2021.
Swisha till:
Hanna vaknade mitt i natten till en tio år gammal beskrivning av vad som är rättvist, och blev inspirerad att titta på hur ordet tolkas idag. Elina har genomlevt en vecka av yttrandefrihetsinskränkningar. Och Silas har gått och blivit modejournalist.
I veckans specialavsnitt av Kontext Podcast intervjuar Elina följeslagaren Josefin, som just nu befinner sig i Betlehem.
En dag bränner någon ner Ahmed al-Tarws hus. En annan dag åker hans grannar in på sjukhus efter att ha blivit attackerade. I det lilla samhället Al-Minya är rädslan en del av vardagen. Josefin, som arbetar som följeslagare, skriver om bosättarnas våld på Västbanken.