här är mörkret: en dörr genom vilken andra dörrar öppnas här är barnen som är mer än skuggorna de efterlämnar här är mörkret: en ström som rinner ur våra huvuden här är mörkret: en stämma som inte går att placera här är barnen som somnar med huvudena mot mörkrets axel här är mörkret: det lägger handen mot deras pannor och matar dem med mjölk och matar dem med manna och ger dem namn bara mörkret kan uttala
här är ljuset i köket och döden detonerar här är ljuset som blod tvingas ut ögonvitor ljuset skiljer anden från köttet ur ljuset vad för rastlös vit svepning
vad kallas en stad utan ljus eller lampor vad kallas ett barn som färdas i djupt mörker vi kallar det levande vi kallar det omhuldat och ger det ett namn bara mörkret kan uppfatta
Judith Kiros är poet och doktorand i engelsk litteratur
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
Hanna vaknade mitt i natten till en tio år gammal beskrivning av vad som är rättvist, och blev inspirerad att titta på hur ordet tolkas idag. Elina har genomlevt en vecka av yttrandefrihetsinskränkningar. Och Silas har gått och blivit modejournalist.
