Könsregimen

Skostorlekar, dräktförordningar och leende skelett – så regleras kön

Könsordningen framstår ofta som det mest självklara och statiska i vårt samhälle, men hur har kön konstruerats i Sverige genom tiderna? Har det verkligen alltid varit såhär? Kontext pratar med litteraturvetaren Sam Holmqvist och idéhistorikern Pia Laskar om könsregimens uppkomst.

Sam Holmqvist och Pia Laskar. Foto: Anna Wettergård / Katarina Nimmerwoll

Sam Holmqvist är doktor i litteraturvetenskap och disputerade 2017 med avhandlingen ”Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C J L Almqvist och Aurora Ljungstedt”. 

Pia Laskar är filosofie doktor i idéhistoria och docent i genusvetenskap. Avhandlingen från 2005 “Ett bidrag till heterosexualitens historia. Kön, sexualitet och njutningsformer i sexhandböcker 1800–1920” studerar hur heterosexualitet som ideal växte fram i Sverige.

”Debatten” om transfrågor idag- rörig och okunnig

Det pågår någon sorts “debatt” i Sverige just nu, om det som brukar kallas transfrågan. Vad tänker ni om det som sker just nu? 

– Det som ligger bakom allt är någon slags vilja att kategorisera människor. Det har skett en snabb utveckling de senaste 10-20 åren där vi har gått från kraftigt homo- och transhat till en relativ acceptans. Den acceptansen har legat som en fernissa över den västerländska historien av aggressivitet mot vissa grupper, men nu är fernissan lätt att skala av och det visar hur lätt det är att falla tillbaka, säger Sam Holmqvist.

Pia Laskar ser frågan ur ett längre perspektiv och utgår från 1960-1970-talet när feminismen etablerades på ett nytt sätt i samband med den sexuella frigörelsen.

Istället för att se kön som något konstruerat, en process som pågår hela tiden, har det stelnat i ett behov av att skapa ett vi. Jag undrar vad är det folk är rädda för, vad är det som måste hållas ihop? 

Pia Laskar

– Då var det väldigt viktigt att skapa ett vi, ett kvinno-vi som skulle se igenom patriarkatets könsroller. Radikalfeminismen var väldigt anti-biologisk, allt var ett görande och man ville göra upp med traditioner av hur kvinnlighet gjorts i historien, förklarar hon.

Då kom diskussionen kring vad det egentligen innebär att vara kvinna att baseras på erfarenheter, menar Pia Laskar. Det utvecklades så småningom till ett slags erfarenhetsfundamentalism.

– Att vara transfeminin sågs som ett intrång från patriarkatet mot den nya kvinnan som skulle uppstå i takt med att just patriarkala pålagor arbetades bort, och att vara transmaskulin sågs som förräderi. Det synsättet släpar med även idag. Istället för att se kön som något konstruerat, en process som pågår hela tiden, har det ständiga görandet stelnat i ett behov av att skapa ett vi. Jag undrar vad är det folk är rädda för, vad är det som måste hållas ihop? 

Just önskan om stabilitet har präglat västerländsk kultur historiskt, förklarar Sam Holmqvist.

– Vi har varit besatta av gränser och kategorier. Det inomfeministiska transhatet får kraft ur det, vilket gör det så starkt, säger hen.

– Det inomfeministiska transhatet är ett bra begrepp, tycker jag. Dessutom är många kvinnor som är tongivande medialt i den här debatten heterosexuella. Jag fattar inte riktigt vad de stör sig på. Vad är det för slags maskulinitet de är ute efter? Vad är problemet med flytande uttryck för maskulinitet och femininitet? I slutändan handlar det ju då om att bevara och skydda heterosexualiteten, säger Pia Laskar.

Vad som också präglar diskussionen idag är att det är flera samtal som förs samtidigt, utan att någon erkänner att det är så. Det diskuteras genusteori, transvård och praktisk politisk kamp i en enda röra.

Sam Holmqvist

Pia Laskar skrev år 2005 sin doktorsavhandling med just heterosexualiteten i fokus. Sällan frågar någon varför en människa blir heterosexuell, det framstår som det självklara, det är normen. Ändå behöver varje tidsepok handböcker som beskriver hur heterosexualitet fungerar, visar hennes studie. Kön och sexualitet har behövt regleras genom sociala normer, men också genom lagar och andra typer av institutionaliserade regler, för att bibehålla den stabilitet som västvärlden eftersträvat. Det visar sig inte minst genom att många av de lagar som kriminaliserar homosexualitet i Afrika och Asien har sitt ursprung i de europeiska kolonialmakternas rättssystem.

Könsregimen har fungerat på liknande sätt. Den som står utanför det binära könssystemet blir snabbt disciplinerad eller ifrågasatt – något som blir tydligt i den medier just nu. 

Vad som också präglar diskussionen idag är att det är flera samtal som förs samtidigt, utan att någon erkänner att det är så, menar Sam Holmqvist. Det diskuteras genusteori, transvård och praktisk politisk kamp i en enda röra. Pia Laskar håller med. Det tråkiga med debatten om kön som pågår idag är att den är så okunnig. Det är inte starka teoretiker som artikulerar sig, utan de utgår ifrån den heterosexuella matrisen, säger hon.

– Man behöver inte läsa in sig på tunga teorier för att prata om kön, men då ska man heller inte prata om tunga teorier. Ibland kan jag önska att vi hade en bredare diskussion om feminism där vi öppet kunde säga att det finns feminister som är konservativa reaktionärer, fortsätter Sam Holmqvist.

Könsregimens historia och upprätthållande

Gränsdragningen kring det binära könssystemet, som Kontext valt att kalla Könsregimen i detta tema, framstår ofta som det mest självklara i vårt samhälle. Det finns bara två kön, man och kvinna, och det finns ingenting däremellan eller möjlighet att röra sig mellan dessa kategorier. Men det har inte alltid varit så. Den amerikanska historikern och sexologen Thomas W. Laqueur beskriver hur västvärlden under 1600-1800-talet rörde oss från ett enkönssystem till ett tvåkönssystem. Tidigare hade kvinnan setts som en “sämre version” av det manliga könet, men nu separerades de åt och började ses som varandras motpoler istället för aktörer på samma skala.

– Skillnader mellan människor började biologiseras, till exempel började kvinnligt könade skelett avbildas med ett leende i medicinska böcker. Men biologiseringen gällde inte bara kön utan även andra kategoriseringar som ras, klass och funktion, berättar Pia Laskar.

Sam Holmqvist har skrivit den första avhandlingen om svensk translitteraturhistoria och valde att fokusera på just 1800-talet på grund av skiftet i synen på könsidentiteter. Hen förvånades till en början av att det fanns så många positiva berättelser om det vi idag skulle kalla transerfarenheter. Men oavsett om bilden av könsöverskridande beteenden var positiv eller negativ var det gemensamt att tvåkönssystemet nu genomsyrade, män och kvinnor beskrivs som varandras motpoler.

– Då uppstod också ett behov av att förklara de personer som inte helt och fullt passade in i de kategorierna. Begrepp som hermafrodism började användas. För hur stabilt man än tycker att kön som kategori är så kommer alla människor inte passa in i dem, säger Sam.

– Det är många saker som uppkom under den tiden för att stötta upp tvåkönssystemet, dräktförordningar är bara ett exempel och de finns ju fortfarande i någon form. Vi kan ta skor som exempel. Som kvinna ska du köpa nätta skor, gärna med klackar, de skor jag egentligen vill ha finns inte i min storlek, säger Pia Laskar.

Begär beskrivs ofta som människans inneboende drivkraft, men begär är precis som kön något konstruerat och en ständigt pågående process

Pia Laskar

– Dessutom är storlekarna olika, storlek 40 i så kallade mansskor motsvarar 42-43 i kvinnoskor. Det är ett bra exempel på hur föreställningar skapas, på individnivå, av att män har stora fötter, fyller Sam Holmqvist i. Det här reglerandet av kön måste dock upplevas positivt för den som regleras. Vi vill inte känna oss tvingade att bära vissa skor för att vi tillhör ett visst kön, utan vi begär det, fortsätter Pia Laskar.

Begär beskrivs ofta som människans inneboende drivkraft, men begär är precis som kön något konstruerat och en ständigt pågående process, menar Pia Laskar.  Vad vi begär är kopplat till värde och ingår i maktspel där vi intar olika positioner. Värde är föränderligt och kan också användas för att reglera kön. Sådana begär ger sken av att vara naturliga, de kommer inifrån dig själv och blir därmed svårare att synliggöra.

– Det är också en anledning till att det har varit möjligt att ställa underordnade grupper mot varandra. Vi har alla ett begär av att älskas och accepteras av majoritetssamhället. Det är till exempel vanligt att beskriva sina transerfarenheter som väldigt stabila. Att man vetat från att man var liten, och så vidare. Det handlar om ett begär av att accepteras i ett samhälle som präglas av krav på stabilitet. Underordnade grupper tvingas argumentera på de överordnades villkor, säger Sam Homqvist.

– I grunden handlar det om att få vara ett subjekt. Att få vara människa. Men de som vill stabilisera kön och heterosexualitet har blivit lite slappa i sin analys, tycker jag. Vi måste inse att allting är väldigt komplext, säger Pia Laskar.

– Jag håller helt med, debatten idag är ofta slapp. Det är just kombinationen av slapphet och bekvämlighet som blir problematisk. När man vill tycka en massa saker utan att sätta in sig i frågan, fortsätter Sam Holmqvist.

Kontext har tidigare använt begreppet cis-panik för att beskriva fenomenet när debattörer använder en alarmistisk, panikartad ton när de pratar om kön och transpersoner.

Uppstår cis-panik för att ifrågasättandet av kön som två statiska kategorier tar ifrån dem deras bekvämlighet? 

– Ja, jag tror att man kan få den här känslan av att mattan dras undan. Om man tror att mänskligheten definieras genom binaritet så blir det ju en väldigt stor förändring när någon ifrågasätter det, säger Sam Homqvist.

– Makt skapas genom språk och präglas av binaritet och dualism idag. Det är ju ett sätt att förstå världen genom språket, men det hindrar oss också från att reflektera och problematisera. Kön är en del av ett större hierarkiserande och sätt att tänka i västvärlden som är ganska trubbigt, menar Pia Laskar.

Könssystemet i framtiden

Om vi tittar framåt, vad siar ni för förändringar i könssystemet de närmsta hundra åren?

– Det enda vi kan vara säkra på är att något kommer att hända, men att vi vet inte vad. Ett systemskifte, som det Laqueur beskriver, är en långsam process som tar mer än hundra år, säger Sam Holmqvist.

Vi är inne i en period av starkt transhat och väldigt kraftig rasism. De här två rörelserna kan slå sina huvuden ihop på ett sätt som kan bli väldigt obehagligt, och det har de redan gjort i viss mån.

Sam Holmqvist

– Vi måste vara väldigt vaksamma, för det vi gör idag formar framtiden. Vi använder det förflutna för att positionera oss idag och skapa en annan framtid. Som historiker kan man se att alla rörelser har gjort det. Om en väg blir framgångsrik så kan vi räkna med bakslag, då kommer påtryckningar genom hot och våld eller att det skrivs in positiva begär som reglerar kön, säger Pia Laskar.

Oavsett vad vi väljer att göra så bär vi med oss historien av det binära könssystemet, det kommer vi inte ifrån, menar Sam Holmqvist.

Om vi vill förändra politiskt måste vi ha en analys av problemet och sen enas kring vilka sakfrågor som ska drivas. Det är den radikala vägen att gå.

Pia Laskar

– Det känns svårt och skrämmande. Vi är inne i en period av starkt transhat och väldigt kraftig rasism. De här två rörelserna kan slå sina huvuden ihop på ett sätt som kan bli väldigt obehagligt, och det har de redan gjort i viss mån.

Vägen framåt, tror Pia Laskar, är att skapa ett vi kring vilka politiska sakfrågor som ska drivas istället för kring identitet och grupperingar. Om vi vill förändra politiskt måste vi ha en analys av problemet och sen enas kring vilka sakfrågor som ska drivas. Det är den radikala vägen att gå, säger hon.

– Vi måste tänka långsiktigt och kortsiktigt på samma gång och inse skillnaden. Vissa grejer kanske är kortsiktigt dåliga men långsiktigt bra. Och tvärtom. Det är lite tråkigt med de som cementerar sig i olika kategorier och positioner, komplexitet är mycket roligare och öppnar för mer kreativitet, säger Pia Laskar.
– Vi behöver utjämna hierarkier och så behöver vi komma ihåg att feminismen inte alltid är radikal, avslutar Sam Holmqvist.


Fortsätt läsa

Kultur: Grisarna

kalla höst  det är 49 år sen mitt folk förlorade sitt krigdå hade ditt folks förluster bara börjatkalla höst vi ska äta frukost imorgon du och jag vi ska äta frukost i ett land som inte vill ha oss kalla höstdu berättar om när några grisar skrek svartskalle efter dig i skolan en gångjag undrar hur […]

Läs mer

Politik: Judith Kiros: Den svenska fascismens maskerad och förljugna rädsla

När valresultatet rullar ut nämner ingen politiker vilka som är förlorarna. Istället blir det tydligt hur de själva lyckats presentera sig själva som utsatta. Litteraturvetaren och poeten Judith Kiros följer valrörelsen parallellt med uppdateringar om kriget i Tigray och ser hur rasisternas spelade svaghet döljer deras styrka.

Läs mer

Politik: Jag glömmer aldrig medlöparnas ansikten

Inatt kom det preliminära valresultatet: fascisterna vann. Elina Pahnke skriver om känslorna dagen efter mardrömsvalet.

Läs mer