#Eftercorona

Omsorgen

Foto: Göran Segerholm

vad händer när vi slutar i

sjukdomens ömsesidighet  

kött och blod / människa och ande 

det ekonomiska samhällets inkubation / substantiation

investera / kapitulera 

någon annanstans

tusen år en dag / en dag tusen år 

stryker med min plasthand på hennes arm

vi ses imorgon, säger jag

vem är du, frågar hon

så mottaglig människan är för

infektioner / reflektioner

omvänd våra händer till ordets knivar 

berör / hugg oss

att bära det som inte går att bära

att vara i din andedräkt utan skyddsdräkt

på botten ett spegelljus 

mörkret kan inte släcka dig

jag kan inte ge något jag inte har 

vi ska vara ett salt (inte i ditt sår men i din tår) 

för Gud gråter när vi gråter 

vid sjukhemmets rödaste korridor

digitala direktsända farväl i en himmel 

det blöta som leder 

försoning till försoning / död till död 

ett snitt i din sida 

vatten och blod och välfärden 

förvandlas / förvanskas 

vid ytan leker ljuset

nu går det sönder det brister där inne 

förlossningsskador / förslitningsskador 

omsorgsarbete / fattigpension 

du är början / slutet 

ett ciborium runt mitt kranium 

om sorg är berättelsen så 

må vredens eld förbränna likgiltigheten


Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare, regissör och skådespelare. Debuterade 2018 med romanen ”Sången om en son” på Norstedts. 


Fortsätt läsa

Kultur: Mitt namn

Den här dikten låter sig inte skrivas Kanske för att det är jag som skriver den Kanske för att det inte är du som skriver den Kanske för att stumheten är för stor Och det inte går att skriva sig ut ur den Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är […]

Läs mer

Kultur: Hon ombad mig ödmjukt att sluta existera

Den palestinsk-franska författaren Karim Kattan skulle nyligen hålla en presentation på en konferens. Han ombads att inte nämna Palestina. I den här essän reflekterar han över vad uppmaningen egentligen betyder.

Läs mer

Kultur: Det här är en kamp mellan ljusets barn och mörkrets barn, mellan mänskligheten och djungelns lag

Poeten Judith Kiros såg, en nu raderad, tweet av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och skrev denna dikt.

Läs mer