vad händer när vi slutar i
sjukdomens ömsesidighet
kött och blod / människa och ande
det ekonomiska samhällets inkubation / substantiation
investera / kapitulera
någon annanstans
tusen år en dag / en dag tusen år
stryker med min plasthand på hennes arm
vi ses imorgon, säger jag
vem är du, frågar hon
så mottaglig människan är för
infektioner / reflektioner
omvänd våra händer till ordets knivar
berör / hugg oss
att bära det som inte går att bära
att vara i din andedräkt utan skyddsdräkt
på botten ett spegelljus
mörkret kan inte släcka dig
jag kan inte ge något jag inte har
vi ska vara ett salt (inte i ditt sår men i din tår)
för Gud gråter när vi gråter
vid sjukhemmets rödaste korridor
digitala direktsända farväl i en himmel
det blöta som leder
försoning till försoning / död till död
ett snitt i din sida
vatten och blod och välfärden
förvandlas / förvanskas
vid ytan leker ljuset
nu går det sönder det brister där inne
förlossningsskador / förslitningsskador
omsorgsarbete / fattigpension
du är början / slutet
ett ciborium runt mitt kranium
om sorg är berättelsen så
må vredens eld förbränna likgiltigheten
Joel Mauricio Isabel Ortiz är författare, regissör och skådespelare. Debuterade 2018 med romanen ”Sången om en son” på Norstedts.
Swisha till:
Den här dikten låter sig inte skrivas Kanske för att det är jag som skriver den Kanske för att det inte är du som skriver den Kanske för att stumheten är för stor Och det inte går att skriva sig ut ur den Kanske för att min son hoppar på mitt huvud och det är […]
Den palestinsk-franska författaren Karim Kattan skulle nyligen hålla en presentation på en konferens. Han ombads att inte nämna Palestina. I den här essän reflekterar han över vad uppmaningen egentligen betyder.
Poeten Judith Kiros såg, en nu raderad, tweet av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och skrev denna dikt.