Den nakna huden
blottad mot luften
vinden mot huden
naken mot solen, mot molnen.
De gjorde det
De gör det
igen.
Vi sa: aldrig mer!
Vi sa: aldrig mer i vårt namn
aldrig mer huden naken
aldrig mer ögonen förbundna
aldrig mer armarna bundna
bakom ryggen
aldrig mer människor
uppradade, stående, sittande, hukande
aldrig mer fraktade
aldrig mer uppställda framför
marken utgrävd
aldrig mer blottad hud
håret över armarna
ryggen, benen
det mjuka håret på bröstet
som finns för att klappas
som finns för att lutas mot
örat mot det mjuka håret på bröstet
hör hjärtslagen
känner andningen.
Vi sa: aldrig mer nakna fötter
den mjuka fotsulan
mot grus, mot mark, mot jord
i blindhet ena foten framför den andra
hälen, valven, trampdynorna
som finns för att känna strandsanden
kittla mellan tårna
och vågorna skölja
den nakna huden
och armarna bundna
som finns för att hålla om
och bära sömniga barn
de mjuka händerna, fingertoppar
som finns för att smeka
som finns för att klappa.
Vi sa: aldrig mer
Vi sa: aldrig mer
men de gjorde det
de gör det, just nu
igen
de går i sina stövlar
(det är inte lädrets fel)
de täcker sina kroppar i gröna mönster
(grönt som gräset
som blommornas stjälkar
som oliverna i träden
det är inte den gröna färgens fel)
de håller i sina vapen
(det är inte metallens fel
mineralerna).
De gör det
igen
Vi skriker: sluta!
Vi skriker: stopp! aldrig mer!
vi skriker med våra halsars fullaste kraft
vi skriker ut i luften
att våra röster ska bäras av vinden
för den lena huden
för kroppens mjuka hår
för fingrarna, händerna, fötterna, benen
för armarna bundna
för ögonen förbundna.
____________
Adriana Aires Rastén är poet och översättare, verksam i Göteborg med rötter i Uruguay.
Swisha till:
Varför verkar regeringen så obrydda inför att Turkiet fängslat Joakim Medin? Silas Aliki har svaret. Dessutom förklarar vår husadvokat den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman. Mireya tänker tillbaka på Johan Pehrsons stormaktstid vid grillen och påminner om vems fel det var att Liberalerna fick fyra procent i senaste valet. Klippare är Joel Zettergren och […]
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
Ett avsnitt om var du hamnar om du följer pengarna och vad som händer om du följer maten.