Den nakna huden
blottad mot luften
vinden mot huden
naken mot solen, mot molnen.
De gjorde det
De gör det
igen.
Vi sa: aldrig mer!
Vi sa: aldrig mer i vårt namn
aldrig mer huden naken
aldrig mer ögonen förbundna
aldrig mer armarna bundna
bakom ryggen
aldrig mer människor
uppradade, stående, sittande, hukande
aldrig mer fraktade
aldrig mer uppställda framför
marken utgrävd
aldrig mer blottad hud
håret över armarna
ryggen, benen
det mjuka håret på bröstet
som finns för att klappas
som finns för att lutas mot
örat mot det mjuka håret på bröstet
hör hjärtslagen
känner andningen.
Vi sa: aldrig mer nakna fötter
den mjuka fotsulan
mot grus, mot mark, mot jord
i blindhet ena foten framför den andra
hälen, valven, trampdynorna
som finns för att känna strandsanden
kittla mellan tårna
och vågorna skölja
den nakna huden
och armarna bundna
som finns för att hålla om
och bära sömniga barn
de mjuka händerna, fingertoppar
som finns för att smeka
som finns för att klappa.
Vi sa: aldrig mer
Vi sa: aldrig mer
men de gjorde det
de gör det, just nu
igen
de går i sina stövlar
(det är inte lädrets fel)
de täcker sina kroppar i gröna mönster
(grönt som gräset
som blommornas stjälkar
som oliverna i träden
det är inte den gröna färgens fel)
de håller i sina vapen
(det är inte metallens fel
mineralerna).
De gör det
igen
Vi skriker: sluta!
Vi skriker: stopp! aldrig mer!
vi skriker med våra halsars fullaste kraft
vi skriker ut i luften
att våra röster ska bäras av vinden
för den lena huden
för kroppens mjuka hår
för fingrarna, händerna, fötterna, benen
för armarna bundna
för ögonen förbundna.
____________
Adriana Aires Rastén är poet och översättare, verksam i Göteborg med rötter i Uruguay.
Swisha till:
Under upptrappningen inför Eurovision tycks Malmö stad ha hoppats på att invånarna ska kunna bortse från folkmordet i Gaza i en vecka. Istället blev det tvärtom. Elina Pahnke rapporterar från en Malmövecka då staden vaktades av prickskyttar.
Just nu pågår Eurovision Song Contest i Malmö. Protesterna mot att Israel är representerat i tävlingen, trots att landets militär just nu genomför ett folkmord i Gaza, har varit omfattande. Den Malmöbaserade fotografen Ikram Abdulkadir har varit på plats de senaste dagarna. Det här är hennes bilder.
Efter tvåhundra dagar av ett krig som trotsar alla beskrivningar är det inte Gaza som chockar mig. Det är avhumaniseringen och relativiseringen av palestiniernas människovärde.
