Polisforskaren om Babak Karimis fall: “En lista med saker som de gör fel”

I Kontexts reportage från den 1 mars berättar Babak Karimi om hur han misshandlats av polis i sitt eget hem i Malmö. Efter misshandeln – som enligt Karimi inbegrep cirka 15 knytnävsslag och elchockvapen – togs Karimi till häkte, felaktigt misstänkt för bland annat barnpornografibrott. Men bilderna som polisen klassat som barnpornografi föreställde i själva verket Karimis 30-åriga pojkvän, och förundersökningen lades därmed ner.

Babak Karimi anmälde senare polisen för misshandel, men även den förundersökningen lades ner. Enligt åklagare Lena Kastlund gick det inte att fastställa vem som utfört misshandeln eftersom poliserna var maskerade.

Reportaget och åklagarens motivering till varför förundersökningen lades ner har väckt många frågor. Vad finns det för möjligheter att ställa poliser till svars? Varför är det så få anmälningar mot polis som leder till åtal och fällande dom? 

De måste ju tala om att de är poliser. Att de sedan ger sig på att slå honom när han ligger i sin säng – det får man inte göra.

Rolf Granér, polisforskare

Under fem år, mellan 2014–2018, åtalades bara 34 poliser för våld i tjänsten, av tusentals inkomna anmälningar årligen, enligt en granskning från SVT. Antalet dömda under samma period är ännu färre: bara 13 anmälningar har lett till fällande dom. Ett av de mest uppmärksammade fallen av polisvåld på senare år, dödsskjutningen av 20-åriga Eric Torell, ledde exempelvis till att de tre ansvariga poliserna frikändes i rätten. 

Förra året inkom totalt 8123 anmälningar mot polis, avseende brott med fängelse i straffskalan. Av dessa lades 70 procent av anmälningarna ner innan inledd förundersökning, som SVT nyligen rapporterade. Bara sju procent av anmälningarna ledde vidare till åtal.

Polisforskaren och psykologen Rolf Granér har i många år forskat om polisens arbete och organisation. Han var tidigare forskningsansvarig vid polisutbildningen i Växjö och är författare till en rad böcker om polisetik, däribland avhandlingen Patrullerande polisers yrkeskultur från 2004. Han reagerar starkt på berättelsen om Babak Karimi.

– Med reservation för om berättelsen stämmer är det ju en lista med saker som de [poliserna] gör fel.

Vad, till exempel?

– Till att börja med måste de ju tala om att de är poliser. Att de sedan ger sig på att slå honom när han ligger i sin säng, det får man inte göra – och inte heller fortsätta att slå när han har dragits ner på golvet. I reportaget framstår ju han [Babak Karimi] som helt passiv under ingripandet, och då finns det ingen som helst anledning för polisen att använda våld.

– Jag tänker också på det här med att man använder sig av en insatsstyrka, som jag misstänker att det är, och att de är maskerade. Det måste man fråga sig varför de gör så, om det finns en hotbild. Men det har man svårt att föreställa sig.

Om vi tänker oss att det handlar om några andra än poliser i det här scenariot – till exempel kriminella gäng – så är det klart att man förhör upplysningsvis, som det heter.

Rolf Granér, polisforskare

År 2011 publicerades rapporten Anmälningar mot polisen, med Rolf Granér som en av tre medförfattare. Rapporten undersöker anmälningar mot polisen i Skåne under 2004 och diskuterar förklaringar bakom att så många anmälningar läggs ner, i många fall redan innan förundersökning. Rolf Granér nämner tystnadskoden som råder inom polisen som ett av problemen.

– Att man inte anmäler och inte heller vittnar mot en kollega. Det är rätt väl dokumenterat, bland annat i en undersökning som Polisförbundet gjorde i juni 2005, där det framkom att 40% poliser menade att den här tystnadskoden finns. Som en av mina polislärar-kollegor konstaterade när den studien kom: jaha, då vet man att 60% ljuger.

– De motiveringar som åklagaren kommer med här låter ju jättekonstiga. Om vi tänker oss att det handlar om några andra än poliser i det här scenariot – kriminella gäng eller något sådant – så är det klart att man förhör upplysningsvis, som det heter. Om det sedan framkommer något som skulle göra vederbörande misstänkt, då avbryter man förhöret där och anger istället att vederbörande är misstänkt. Då går förhöret vidare med att vederbörande har rätt till advokat och så vidare, men det behövs inte när man förhör upplysningsvis.

 Vad tycker du att det här fallet visar, vad gäller polisens arbete?

– Här är det två principer som står emot varandra. Den ena är att man måste bekämpa och beivra övervåld från polisen. Med tanke på att det är så få som blir dömda, så är det rimligtvis många som går fria. Jag tror att den överväldigande majoriteten av alla poliser inte hade gjort på det här sättet. Men de finns, de som är snabba till att använda våld – och nu när misstankarna rörde en homosexuell man och barnsexbrott. Då kan man tänka sig att han blev utsatt för en betydligt mer hårdhänt behandling än vad han annars skulle bli. 

– Den andra principen är att samma rättsregler som gäller för övriga befolkningen också ska gälla polisen. Det handlar exempelvis om principen att det hellre får gå ett antal fria personer som är skyldiga än att man sätter dit någon oskyldig. Den principen kan man hålla med om, tycker jag – vi lever ju inte i ett land som kan acceptera ett visst antal oskyldigt dömda i fängelset. Men de här poliserna kanske inte skulle vara poliser, och kanske särskilt inte med uppgifter av det här slaget.

Vad tycker du att man skulle kunna göra för att förhindra den här typen av våldsamma ingripanden från polisens sida?

– Vi får komma ihåg att poliser är en grupp som vet hur man ska framställa en händelse där man gjort fel. Dessutom agerar de oftast utan att oberoende kan se det. Därför är de svåra att fälla även när de har begått övergrepp.

– Det jag tycker att man borde göra är att föra bok över vilka poliser som blir anmälda, även om de inte blir fällda. Det föreslår vi också i vår rapport. Då skulle man kunna säga, om det inträffar en eller två gånger, att ”shit happens.” Men om det blir tre eller fler anmälningar under en period, så finns det ju skäl att titta på vad det finns förklaring till det – och vilka åtgärder man skulle kunna vidta. Den personen skulle då för säkerhets skull kunna ges andra arbetsuppgifter än att vara insatsstyrka.  

Erik Gunnarsson är Kontexts podcast-redaktör.

Läs eller lyssna på reportaget om Babak Karimi. Läs brottmålsadvokat Linus Gardells kommentarer om fallet och intervjun med Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, om polisens användning av algoritmisk övervakning.