På varje mur följer ännu fler murar. En mur öppnar upp nya världar, en annan skärmar av mig från rädslan, genomskinliga murar som reflekterar mig och andra som likt en blyertspenna gör mig till en skugga.
De är hjältarna i min historia, i sagor som berättas om mig och andra sagor som jag berättar om dem, jag tränger in i dem och de tränger in i mig, min röst är min främsta mur.
När jag känner mig pressad – pratar jag strunt.
Jag skäms – och pratar strunt.
Är rädd – och pratar strunt.
Struntpratet är min mask och min barriär av stål.
– Du och din tysta teckningsgrupp!
Inget språk kan förklara min förmåga att försjunka i en okänd skiss, att i timmar skjuta upp min rädsla, min oro, min förmätna morgondag.
Ska tystnaden fängsla vad språket spunnit fram?
Jag pratar strunt om allt möjligt, vissa saker förstår jag och för vidare, annat upprepar jag för att fylla några fickor av tid, jag slänger ur mig något och flyr, för att det ska sprängas långt borta och träffa mig. Jag ritar upp fantasivärldar som tar språnget tillsammans med mig, som jag kan gömma mig i, bära som en rock, ockupera som en mörk fristad som skrämmer de andra.
Jag talar mycket om det grå, jag involverar det i min oändliga berättelse, jag skriver ner dess noter och spelar dem i sin helhet, de bär iväg mig, de ställer sig mellan mig och en värld som de inte känner till eller bryr sig om, de gör mig allt dystrare, jag pratar alltmer strunt, jag bygger nationer utan vare sig huvudstäder eller invånare, bara fler gråa väggar, fullständigt lämpliga, åt en enda ensam varelse som korsat alla färger och inte lämnat något efter sig förutom sin färska svärta.
Wesam al-Madani är en palestinsk poet som numera är bosatt i Norge som fristadsförfattare. Al-madani debuterade 2015 med diktsamlingen Yaa och har sedan dess medverkat i litterära samarbeten i Norge, Egypten och Palestina. Al-Madani är även medlem i General Union for Palestinian Writers. Struntprat är min främsta mur är översatt från arabiska till svenska av översättaren Anna Jansson.
Swisha till:
Varför verkar regeringen så obrydda inför att Turkiet fängslat Joakim Medin? Silas Aliki har svaret. Dessutom förklarar vår husadvokat den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman. Mireya tänker tillbaka på Johan Pehrsons stormaktstid vid grillen och påminner om vems fel det var att Liberalerna fick fyra procent i senaste valet. Klippare är Joel Zettergren och […]
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
Ett avsnitt om var du hamnar om du följer pengarna och vad som händer om du följer maten.