
Kultur: Femtio år sedan kriget aldrig tog slut
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
beskriv tomheten. beskriv utrymmet mellan tomheten och bordsytan. skjortan på kroppen. löven mot fönstret. gapet mellan
en rät linje bryts av väggen. har inget namn blicken avkräver. öppnar omöjligheter. det finns några foton. det finns inga bilder
sök igenom skuggan i ögonen. var överallt, hela tiden,
ett namn famlar i sig självt. i brist på ursäkter, rör sig ut från huset
ibland håller jag namnet nära beskriv det i ett hem som inte bär. på dörren någon annans namn en otillräckling
ritualer mot döden borde vara väldigt vackra. om blommorna skulle spricka ur fasaden där namnet är skrivet. ditt så kallade namn,
utrymt ansikte, gömställe, ström, sjunkande
sätt att driva det onda ur. att kroppen ska flöda genom kroppen utan tröst, ett hinder att övervinna
klorblekta linjer i handflatorna. bröt, kokade, torkade, knackade, händerna har aldrig skadat.
väx på mig. kasta ut namnet genom fönstret
älskvärdheten hos ett namn. be om skönhet att bära på
namnet har två huvuden. utanför och före. en delad tunga
som skogarna är namnet mörkgrönt. horisonten kallar på en rodnad där havet bryts i lavendel
det fanns ingen. namnet har aldrig skrivits
berätta hur ditt namn kom till dig. berätta hur det skrevs på eller skred genom dig
du kan vara rädd om dig. du är inte rädd. du var tvungen att älska namnet. att utplåna döden i det
namnet läggs i en skål. forma munnen efter det
tecken på att det fortfarande finns. i kaffe och vatten
vad skulle namnet säga. vad
vem ska sköta om. använda och vända sig själv
kom hem. bo i mig. gå vilse i mig
rör vid mig som en ängel som en idiot
namnet skulle bli för sig självt. att ligga på golvet, jaga solkatten intill fönstret. kroppen behöver arbete i sig. släpas mellan olika rum
ett misslyckande att vilja nära bada i tystnaden. stå ut i mig
påträngande hav fyller näsan med tång och salt. lev som ingenting
blommorna lutar sig mot natten. att sjunka nedåt. röra vid din mun
stryk håret. ett namn att ge. att vrida ur led
du har mitt hår min mun mina ögon. räcker det
i vridningen vänder du dina händer uppåt
Nikolina Nordin skriver poesi och arbetar med den litterära tidskriften Kritiker.
Swisha till:
Det har gått ett halvt sekel sedan Vietnamkriget tog slut, ändå känns det som alldeles nyss. I en personlig essä skriver Jenny Nguyen om hur krigets trådar löper genom tiden.
Ett avsnitt om var du hamnar om du följer pengarna och vad som händer om du följer maten.
Hanna vaknade mitt i natten till en tio år gammal beskrivning av vad som är rättvist, och blev inspirerad att titta på hur ordet tolkas idag. Elina har genomlevt en vecka av yttrandefrihetsinskränkningar. Och Silas har gått och blivit modejournalist.